Jag är mycket förvånad, chockad och inte lite förskräckt... (på ett positivt sätt). Insåg att det var länge sen jag kollade besökstatistiken på min blogg. Sist jag kollade hade jag typ en unik besökare (min mamma...). Så när jag går in nu trillar jag nästan av kontorsstolen.

Det är nästan så jag får storhetsvansinne! *fnissar lite galet*

Lämna gärna kommentarer, det är jättekul att läsa!

På söndag, äntligen, börjar den efterlängtade viltspårkursen! Som det har krånglat... Den första kursen jag anmälde mig till för ett år sedan blev aldrig av. Sen skulle de anordna den kursen på våren istället, ett halvår senare, men då hoppade folk av och det strulade in i det sista och reducerades till ett träningstillfälle någonstans söder om stan.

Men döm om min lycka när jag på i ett annonsforum hittade en pinfärsk annons om en hel kurs på fem tillfällen i viltspår, en grundkurs. Kursanordnare är Marita Carlsson, författare till den bok jag köpte in för länge sen när jag ville läsa på om hur man gjorde.

Eftersom jag aldrig gått i närheten av ett viltspår förut kände jag att det kunde vara en god idé att gå en kurs, dessutom får jag lite draghjälp av sällskapet då.

Så på söndag kör vi igång!

Nu försöker jag peppa mig själv lite eftersom jag är orolig för att jag ska banga i sista sekund. Det har varit svårt för mig att komma igång med seriös träning efter att jag tog bort Billie. Så fort det börjar gå bra så blir ju hunden sjuk/skadad och måste tas bort.

Jag hoppas det blir fint väder i helgen, mitt regnställ läcker nämligen...

Vilket löjj...

Blir man verkligen ett bättre arbetslag genom att spräcka ballonger mot varandra? Får man bort dagiskänslan genom att servera sprit och leka lekar? Jag är besviken och känner mig gammal, tråkig och jävligt mossig. Men jag vill inte springa stafett. Jag vill bara kunna gå till mitt arbete, göra mitt jobb, småprata lite vid lunchen och sedan gå hem till mitt riktiga liv. Ska det vara så svårt...?

Kan man inte vara civiliserade mot varandra om man inte haft fylleslag ihop.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Den senaste tiden har jag lite då och då tänkt igenom vad som har varit bra de senaste dagarna/dagen, en liten övning kan man säga för att bli mer tacksam och glad för vad man har, även de små sakerna. I början var det jättesvårt, det blev en kort lista: pojkvännen, hälsan, jobbet och djuren. Men med tiden började man se annat också. Så här kommer en liten bra lista för den senaste veckan ungefär:

-att folk är så måna om att verkligen lämna fri väg till uttryckningsfordon, den kollektiva omtanken är rörande.

-vården. Ja faktiskt! När jag blev hundbiten tog det bara två timmar från det att jag ringde in tills jag fick komma in och bli omplåstrad på närakuten. Trots nedskärningar och stor press var de som jobbade där mycket trevliga och jag fick den hjälp jag behövde, det kostade inte mer än 140kr och jag kunde gå dit på kvällen.

- jag är glad för mitt lilla "jordgubbsland". Min fina balkonglåda med de blommande jordgubbsplantorna gör mig lite glad varje gång jag tittar på det. Och snart har jag solrosbuskar på balkongen också. (Jag drömmer om en egen liten trädgård, med tillhörande hängmatta förstås.)

- riktiga kvinnor som modeller!

En eloge till de klädesbutiker som använder dessa dockor och inte enbart gör det för god PR. Det är definitivt ett steg i rätt riktning. Vill jag köpa kläder vill jag ser hur de ser ut på en kvinna, inte på ett kvastskaft. Jag väntar bara på den riktigt feta dockan också. Kan inte kläderna sitta snyggt på kvinnor av alla former så är det inte kvinnorna det är fel på utan designen på kläderna.

- Det bästa med alla dagar och veckor: M.

Som i dagarna köpt en robotdammsugare som ensam surrar runt på dagarna och städar och motionerar katten. Nu har jag bråttom att flytta ihop med honom, tänk att aldrig behöva dammsuga igen!?  Diskmaskin har han också. Nirvana...

Manuel, som dammsugisen nu heter, är grymt effektiv på katt- och hundhår. Den passar sig själv från att trilla ner för trappen och när batteriet börjar bli trött letar den reda på sin laddstation och dockar för lite juicepåfyllnad.

Tja, livet är rätt bra va?

När vi ändå är inne på prylmanin så vill jag bara hojta ett "tjohooo!", nu har jag beställt min nya leksak!!

Den har nyligen gått ner kraftigt (tusenlappar) i pris och jag fick ett bra abonnemang där jag ringer upp avgiften och har en hiskelig massa gratis sms. Det blir alltså inte mycket dyrare än den telefon jag har idag, kanske 50-70kr extra i månaden. Men nu behöver jag inte köpa en mp3-spelare som jag ville ha, förhoppningsvis inte heller någon digital kompaktkamera. Så det blev tre flugor i en smäll! Min gamla telefon har börjat strula efter nästan 4 års plikttrogen tjänst så nu får den gå i pension och bli "party/slitochsläng"-telefon istället.

Eftersom min mamma har en blå var jag "tvungen" att ta en grön. =) Nu början väntan på leverans...! *hihi*

Fick ett tips om ett bra schampo som kanske kan få ordning på Lokas evinnerliga mjällande. PROB heter det. Helt organiskt och tydligen mycket effektivt.

Och dyrt... Och odrygt... Och hunden luktar båtbrygga. Men mjällandet har minskat helt klart! Jag hoppas jag slipper ligga på knä på golvet och massera in hela jycken i en kletig olja varje kväll bara... Smutsen fastnar dessutom väldigt bra i en oljig goldenpäls. Speciellt om denna golden tycker att effektivaste sätta att klia ryggen är att lägga sig platt på asfalten och gnugga runt och gny högt av njutning. Helst på en busshållplats full med folk.

Med mig är det bra. Riktigt bra faktiskt. Vi ska ha nån teambuildinggrej på jobbet ikväll som jag inte riktigt ser fram emot. Är rädd att det ska bli en massa fåniga lekar och stafetter. Sånt gillar inte jag, nästan som att friluftsdag i skolan igen.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Om det är allt det hänger på så får jag bäst sätta M i ridskola..!

Det får man när man har blivit hundbiten. Eller bör se till att få iaf...

Nädå, Loka är helt oskyldigt.

Jag skulle igår hjälpa en bekant med att plocka en fästing på hennes hund. Den lilla rackaren har en hel del egna idéer och är smart nog att komma på att om man beter sig helt rabiat och galet och sätter tänderna i alla som kommer i närheten så slipper man göra saker som man själv inte vill. Däremellan är han dock helgo och väldigt framåt! Och bli fasthållen för att få fästingar borttagna - det vill man tydligen INTE.

Vill tillägga också att hunden är en omplaceringshund som min bekanting haft i bara några månader. Under den tiden har hunden förändrats rejält åt ett positivt håll så jag är helt övertygad om att hon får fason på även de här egenskaperna. Munkorg är i alla fall införskaffad för säkrare träning...

Den hala lilla ålen lyckades stämpla mig i handen och underarmen. Inte så farligt i sig men i ena fingret blev det ganska djupt, så jag tyckte det kändes bäst att ta sig till Tant Doktorn. Där fick jag en påfyllnad på stelkrampen och en liten antibiotikakur för säkerhets skull.

By the way tycker jag det är HELKORKAT att man någonsin ifrågasatt närakuternas existens. På närakuten "i min by" förtjänar de en eloge för att de lyckas genomföra ett bra jobb och vara trevliga trots nedskärningar och stress.

Och jag, jag kommer att tänka två gånger innan jag leker Ceasar Millan med någon annans hund igen... Det är inte så lätt som det ser ut på tv!!!

Nu måste jag hålla mig från spriten i tio dagar också... *djup suck* Hur ska det gå....