Folk tycker att man är "nördig" när jag skriver om sånt här på facebook eller ens pratar om det. Jag har svårt att förstå varför en del blir provocerade av att jag som vuxen människa "leker" med marsvin. Jag leker inte, jag tar det på allvar. Kanske just därför det sticker i ögonen på folk? Jag vet inte. Men jag tycker att genetik och nedarvbarhet är jätteintressant och marsvinen är, förutom roliga och trevliga djur att ha, det perfekta "verktyget" för att få sätta teorin i praktik. Hobbyn har dessutom satt mig i kontakt med ett helt nätverk av (lika nördiga) trevliga människor.

Jag hade mina första marsvin när jag var tonåring och de fick ett par kullar, jag tyckte det var roligt helt enkelt men någon djupare kunskap besatt jag inte. Jag tror inte många gjorde det om marsvin på den tiden om jag ska vara ärlig. Det är fortfarande svårt att hitta kunskap, den största källan är andra mer erfarna marsvinsägare och uppfödare som man kan få kontakt med och den information som de väljer att generöst dela med sig av bland annat på internet. Nu har jag dock funderat och planerat länge att avla seriöst. (Väldigt laddat ord, ska uttalas med en lätt rysning...) Seriöst innebär inte i stor skala, utan genomtänkt och planerat, med tydliga mål.

Första kullen är nu satt i rullning, Embla flyttade in hos Albin igår kväll och de verkar trivas ihop. Teoretiskt blir hälften av ungarna black himalaya (som pappa) och hälften svarta (som mamma). Jag hoppas på att få en himmis-hane att spara och ställa ut. En med mammas fina typ (panna och öron) och pappas fina teckning och storlek. Efter det kommer det att dröja innan det blir fler himmiskullar då jag vill jag fokusera på magpie/harlequin och i dagsläget inte har tid och ekonomi att ägna mig åt båda varianterna. Men den här matchningen var för bra för att avstå. Embla har redan haft tre kullar hos en annan uppfödare och kommer efter denna kull att få gå i "pension".

Arcticas Albin                       Moonlights Embla

Mina magpieflickor är ännu för unga för att sättas i avel, det blir mot hösten istället. Jag vill gärna ha en kull till efter Fryla men hon har nallat av ungdjurens kraftfoder och behöver bantas först, får se om jag lyckas få ner henne i vikt. Det är invägning idag.

Och i augusti kommer förhoppningsvis den importhane jag har "beställt" från England så det blir förhoppningsvis Fryla och Cookie som får smått höst/vinter. Sibel i vår/sommar och så lilla Ella som jag inte riktigt vet än om jag vill använda i aveln eller inte. Nu har hon blivit kallad för RÅTTA av tre olika personer inom loppet av två dagar, hon har lite väl lång nos.... Men jag har funderat på att använda mig av en self (enfärgad, de har generellt lite bättre typ = exteriör) som exteriörförbättrare och kanske finns det en plats för henne i det projektet. Tiden får utvisa.