... och herrejäklar om Qito gjorde sig förtjänt av epitetet "den lilla inoljade grisen". Det var INTE populärt! Man skulle kunna tro att han kämpade för livet!

Min taktik har med de andra hundarna varit tålamod, envishet, vänta ut - klipp - belöna. Jag börjar tvivla på att det kommer att funka med den här. Jag ska testa igen lite senare idag och se om han reagerar lika illa då eller om det fick "landa" lite. Jag klippte klorna på Loka först och då var han med och skulle snoka, gärna mellan hennes tass och klotången, så rädsla handlar det inte om. Jag får hålla honom, hålla tassen men så fort tången kommer nära klon bryter helsikket ut.

Jag undrar om det kommer avdramatiseras om jag gör det här dagligen eller om det förvärras. Vägen till Qito går uppenbarligen genom magen så jag får väl rulla lite köttbullar och göra det till en vana att efter klipp kommer bulle.

Vissa hundar är ju så att man inte får hålla fast dem, som mammas Moki. Hon måste få sitta själv och ha möjlighet att dra undan tassen mellan varje kloklipp. Då har hon lite kontroll själv. Jag tror jag ska försöka testa något liknande på Qito, att han själv får samarbeta.

Han har ju så små klor, och de är svarta dessutom.... Vill verkligen att han ska ligga stilla.

Vi har kommit ett steg längre i rumsrenhetsträningen också. Qito har nu lärt sig bemästra altantrappat även nedför och det går i flygande fläng! När jag ser att det är dags lyfter jag numera inte upp honom utan säger "vi går ut och kissar" och går mot dörren. Han följer kvickt efter, Loka också! Förut ville han inte gå ner för trappan och kissade därför på altanen om han fick gå själv.

Att ha en valp är effektivaste sättet att komma upp på morgonen. Inget väcker en så bra som att halvblind och yrvaken snubbla ut i snön i morgonrock och gummistövlar med en pipande och ivrigt krumbuktande liten varelse famnen. Sen ska man stå där och stampa för att hålla värmen och försöka gömma sig bakom den stora enen så att skolbarnen som passerar inte ska se en medans ivrig valp snurrar 18 varv inne i en buske innan det händer något. Efter det är det full fräs in och mattorna börjar ryka!

Ja mattorna har faktiskt rykt, de största i alla fall. De ligger ihoprullade nu efter en olyckligt placerad pöl för mycket. Om jag får vara hoppfull så tror jag ändå att den här killen kommer att bli rumsren på rekordtid.

Han fick en ny säng häromdagen, väldigt populär. Loka sneglar avundsjukt...

  "Med mitt namn på!!"

Sedan han fick den så sover han numera hela nätterna i sin valphage och rullar utan att knussla ihop sig där på kvällen.

På morgonen är det ut i snön som gäller, sedan frukostfrukostfrukostfrukost (!!) och därefter släpper jag ner valpen innan för sambons täcke för att väcka honom. Snällt va...? Han får skylla sig själv som snoozar i en timme, det var hans klockor som väckte valpen.

När husse åkt till jobbet blir det lugnt en stund då matte pluggar (bloggar...) och då vet vovvarna att ta det lugnt.

  *timmerstockar: ZZZzzzzzz    ZZZZZZZzzzzzz    ZZZZZZzzzzzzz*

Dags att försöka dyka ner i böckerna kanske. Organisationsteorier står på schemat. Ska avsluta min seminarieuppgift idag och påbörja min del av pararbetet till den andra kursen.

...räden i kattlådan avklarad. Loka är stolt över sin elev.

Jag VET ju att när det blir tyst ska man bli misstänksam och inte stå kvar i garderoben och leta efter strumpor som matchar!

...koppelpromenaden genomförd. Det var inte populärt men det tog inte lång stund alls innan nyfikenheten och viljan att följa oss ut i det spännade tog över och sen skuttade han glatt med. Det var lite.... snörrigt.... mellanåt men gick överlag riktigt bra. Finliret tränar vi på sen, nu ville jag främst att han skulle tycka det var roligt.

Jag måste införskaffa photoshop igen, de bilder jag lägger upp är helt oredigerade och de känns handikappande att inte få piffa och fila...

  *kom och lyft ner mig då så jag kan kuta ikapp Loka!*

Trappor går bra att gå uppför, men nedför är fortfarande läskigt. Speciellt altantrappan ovan som har smala och läbbiga steg.

Jag är så stolt och nöjd över den lilla pirayan.  Inatt höll han sig hela natten igen och sov så duktigt. Sen vaknade han punktligt klockan 8 för en morgonpink och efter den blev det mysmorgon i sängen. Han somnade om under täcket bakom ryggen på mig och vaknade på kudden under min haka...? Roligt det där att han alltid ska ligga över halsen på mig. Det är en vovve med hög mysfaktor.

Dagens fokus har varit bitandet.... Geee vilka vassa små hullingar han har! Så idag har jag försökt få fram att det inte är ok att attackera och köra tänderna i fötterna på folk. Det är inte heller ok att bita folk i händena. Eller ja, bitas överhuvudtaget. Han är förvånandsvärt duktig faktiskt, han lyssnar på ett nej och slutar. Men minnet är inte så långt så det tar nog ett tag innan det sitter men jag har gott hopp!    Eventuella besökare rekommenderas tjocka sockor eller tofflor tillsvidare!

Idag hade vi en jobbig situation som nästan skrämde livet ur mig. Jag åker iväg till affären och när jag är borta ringer Matti och frågar om jag sett Chaplin senast. Han har smitit ut bakom ryggen på mig när jag varit ute och kissat valpen och var försvunnen... 16 år gammal perser mitt i snövädret och det började bli mörkt. Jag körde som en galning hem men då hade Matti hittat honom. Totalt intrasslad i en taggbuske... Den där pälsen alltså. Lättnaden var ofantligt. Herregud... Jag hade aldrig förlåtit mig själv om Chaplin inte kommit tillrätta. Det är fruktansvärt jobbigt att slarva eller råka ut för en olycka med sina egna djur, men det är banne mig ännu värre om det är någon annans djur. Speciellt Chaplin som är så viktig för Matti.

Idag har vi tagit en liten promenad i skogen alla tre. Qito skuttade på som en liten fet kanin i gräset och kämpade tappert med att hänga med i Lokas tempo, vilket gick si så där. Mellanåt fick han åka puppylift innanför min jacka för att inte ta ut sig och få upp värmen lite.

(Va faaaaaan riktiga hundar guppar inte runt i små bebisblåa filtar....! Sätt NER mig!")  

Loka passade förstås på att smita iväg på egna rundor medans jag brottades med, vad som kändes som, en liten inoljad gris innanför jackan.   

Igår (dag 4) hade vi en lugn dag. Nu har alla bitar fallit på plats och han hör hemma här. Första dagen var allt nytt och skulle undersökas. Dag 2 skulle Loka visa vart skåpet står (det blåa som man inte får skita i). Dag 3 hade Qito skrivit under avtalet om reglerna ("sniffa inte tanten i rumpan, bit inte i hennes öron och ge 17 i hennes mat") så då busades det järnet. Jag fick avbryta till och från då Loka kunde hålla på längre än en liten valp egentligen orkar. Men igår var det en lugn dag... Allt nytt var överstökat och någon form av vardag kunde börja infinna sig.

Igår blev jag tvungen att åka akut till landläkaren då min implantatskruv lossnade. Eftersom jag fortfarande inte lyckast hitta en valpvakt så blev jag tvungen att lämna hundarna ensamma hemma en stund. De fick vara i köket och jag valpsäkrade allt, men det kändes ändå inte helt bra att lämna dem. När jag kom hem möttes jag av två nyvakna hundar och en liten kissfläck på tidningen vid dörren. Så lättad att det gått bra! Vi ska sätta igång med mer strukturerad ensamhetsträning nu när han har bott in i sig. Det är än så länge inga problem alls att t.ex gå ner i tvättstugan eller på toa osv så jag tror det kommer att gå bra.

På vägen hem från tandis tog jag 3min och stannade till vid djuraffären där jag tidigare köpte Lokas barfmat och tog med mig lite revben från nöt hem och ett par märgben. De hade några småbitar av revbenen som passade Qito och det var kul att se hur förtjust han blev i det. Liten vilde... Men han fick bara tugga en kort stund, ville se hur magen skulle reagera och det gick bra. Om det är något jag tycker om att skämma bort mina hundar med så är det riktiga köttiga ben då och då. Bra för tänderna också.

Det här är ju dock inte bra på många sätt....   

Inatt var han duktig. Han pep lite vid fyra med då hängde jag huvudet över sängkanten och pratade lite med honom och då blev jag lugn och gick och la sig igen.

Vid åtta när klockan ringde vaknade han igen, då gick vi ut och han gjorde både nr 1 och nr 2. OCH, han har inte gjort på tidningen inatt! Jag har funderat på hur jag ska göra för han piper till om nätterna...

Strategi 1: ta ut honom så fort han piper oavsett tidpunkt, underlättar rumsrenhetsträningen men kan få honom att pipa mer/oftare för att få komma ut ur valphagen (Qito Houdini slipper gärna skaka galler.) Dessutom blir han pigg efter att ha varit ute och skulle då börja skaka på gallret igen och leva rövare.

Strategi 2: lugna honom när han piper men inte ta upp honom. Ger lugnare nätter men sätter kanske krokben för rumsrenheten om han måste göra på tidning om nätterna när han blir nödig.

Strategi 3: att ta upp honom i sängen och hålla koll på honom. Ta ut honom så fort han rör sig och sedan enkelt kunna somna om i sängen (för det gör han gärna även på morgonen, det är ju myyyysigt säg). Men den strategin ströks igår när han kissade på Mattis täcke...    ("Älskling, jag tvättade ditt täcke idag. Tyckte du förtjänade ett rent."   )

Jag valde strategi 2. Det får gå åt lite tidningar framöver.

Här är ett filmklipp på hundarna när de busar taget idag. Lite dåligt ljus men man ser i alla fall att en heelers ringa storlek lätt kompenserar med rejäl kaxighet!

Nu har kameran kommit fram och jag försöker så gott det går men det är inte lätt att h5nna 0ed,,, Det är 5nte 3ätt att b36gga 0ed en va3* s60 vandrar r4nt *å tangentb6rdet he33er VAD 17 HÄNDE N4???

Nå1a, b53der 5 a33a fa33,,,

G6d5sg-00a! Candy search!

Trötter.

Qito tog en promenad över min laptops tangentbord och "något" hände. Nu är det löst.

En länk till Qitos fotoalbum!

Det som jag började tro aldrig skulle bli av är nu verklighet. På söndag åker jag och hämtar hem min nya valp!!

Jag har ganska länge varit inställd på att det skulle bli en spansk vattenhund, faktum är att jag var helt bestämd på det! Men så började jag leta efter en kombi som hade plats för en golden, en perro och i framtiden även en barnvagn, och insåg att det såg snävt ut. Så av praktiska skäl såg jag mig om efter en mindre ras som ändå var kvick, framåt, lättlärd och robust och fastnade för lancashire heeler. Sen gick det undan!!!

Säg hej till nya stjärnan!

Här har vi firat lite Halloween men tyvärr var det inte en enda unge i kostym som kom och ringde på! Då vet vi iaf vart ribban ligger till lucia och påsk.  

En pumpa blev det i alla fall!