...inväntar med spänning resultatet!

Uj en sån dag, en sån vecka...! Äntligen helg. Inte för att det blir någon vilosam sådan, högskoleprov samt kursstart fortsättningskurs jaktapportering för retrievers. Full ljulle... Men sen iaf kortvecka och låååångledigt över påskhelgen. Det blir skönt.Idag sa jag adjö till min brukare och det kändes faktiskt inte alls särskilt jobbigt. Fast det var bra tjorvigt att komma upp ur sängen i morse... Ville inte alls gå dit. Men iväg kom jag iaf. Ingen sa något, det var som vilken dag som helst. Men nu är jag iaf fri från det där stället. Full fokus på framtiden!Vidrig nackspärr idag. Sitter lite smålullig på dubbla treo... Alla färger blev så klara och små rosa elefanter har flugit förbi utanför mina fönster i en halvtimme nu.

Önskar jag hade kondis till att springa en mil eller ngt för det är vad jag känner för att göra...Idag har jag jobbat min nästa sista dag med brukaren och de föredrar att låtsas som ingenting. Fick gå lite tidigare, skönt. Nu har jag tid på mig att träna med hunden, sticka till friskis och ta ett pass och STORSTÄDA hemma - vilket verkligen behövs. Det har blivit sena och trötta kvällar efter att ha jobbat på ny jobbet några dagar och stället har förfallit. Men nu ska jag ta tag i det! Men först - hunden..."Prisa gud, skatteåterbäring......!"Igår kväll fick jag en välbehövlig lektion i konsten att fotografera. Ska man jobba med kameror tyckte jag det kunde vara en bra grej att iaf ha lite grundkunskaper. Men hjälp av en god vän fick jag lite grepp om vad som skiljer de olika kameratyperna åt, system- och kompaktkamera. Vilka faktorer som påverkar kvaliteten på en bild osv. Det är mycket tekniskt mojs bakom att ta en vacker bild!!? När jag fått mer kött på benen så ska jag få testa på själv att fota lite... Mitt gamla jag skulle nog fegat ur, men det nya Skogstrollet ser fram emot det! Sen får vi se om jag törs visa resultatet här eller inte...

Jävlar så skönt det känns att ta kommandot över sitt eget liv! Alltid har man hört att "man måste ta vara på livet, man har bara ett", "följ dina drömmar", "man ångrar bara det man inte gjort" och en massa andra klichéer. Jag har aldrig fattat vad som menas... Visst, vissa äventyrliga människor åker jorden runt, hoppar bungy jump, startar egna företag, väljer en utbildning med jättesmå chanser att få jobb bara för att det är roooligt osv. Men inte jag, nä jag är så FÖRSTÅNDIG jag! Jag tänker, grunnar och grubblar noga igenom allt innan jag motvilligt fattar en beslut. "Vad kan hända, vad kommer alla att tycka, men tänk om det blir fel..." Vilket gjort att jag egentligen undviker att fatta beslut så långt det är möjligt.Trodde inte att jag hade några drömmar och inga mål. Men nu har jag börjat inse att jag faktiskt har en bild av hur jag vill ha det när jag "blir stor". Och jag har en bit kvar innan jag är där.Jag vill jobba med djur, vård av något slag i förebyggande syfte. Göra skillnad, om så bara för ett kattskrälle. Antingen som hobby eller som arbete.Vill ha en lön, från ett utmanande och opretentiöst jobb, som räcker månaden ut med lite marginal plus en liten slant till pensionssparandet.Vill ha en trivsam bostad med tillräcklig med plats för mig och mina djur, gärna tomt/uteplats. Jag vill ha ett stort skrivbord med massor av lådor för mitt pyssel...Jag vill vara i form, känna mig stark, frisk och alert.Ibland vill jag resa, inget märkvärdigt, bara komma ut och se världen lite. Även små kulturella utflykter som konserter, shower, teater och biobesök vill jag ha regelbundet.Och jag vill ha någon att dela det med. Någon som kan utmana mig lite ibland när jag behöver en knuff för att ta mig över gränsen till min comfort zone. Någon att prata med, skratta med, hitta på dumheter med. Någon att respektera och lita på, någon att ta hand om och ställa upp för."När jag lyssnar på dig så låter det som att du tidigare nöjt dig med smulor, men nu vill ha en hel bredd macka.""Nej. Jag vill ha en smörgåstårta..!"Nu är det min tur...

Himmel så väck jag är i roten nu... Det var många nya intryck under dagen och då har jag ändå haft noll press på mig utan har bara suttit med och tittat, lyssnat och ställt fruktansvärt många frågor! Stämningen är uppslupen och positiv samtidigt som det är tydligt att man prioriterar rak kommunikation, gott om feedback och alla tycks vara måna om att göra ett bra arbete.Fast det är lite jobbigt att vara ny, jag längtar tills jag börjar behärska alla program, all produktinformation samt fått en överblick över företagets uppbyggnad och alla distributörer och återförsäljare. (Låga krav på mig själv, nääää....?) :P Och dagisplats till hunden verkar inte heller vara några större problem att få. Flera av de dagis jag kontaktat har hört av sig och velat boka in besök. Hoppas jag kan hitta ett stressfritt dagis där man är öppna för att Billie kanske inte helt passar in i "ramen". Hon är ju lite speciell. Nu ska jag slöa och sen ta en prommis med jycken. Jag har gjort mig förtjänt av en slapparkväll.

Var in i morse och skrev anställningskontrakt på nya jobbet och fick en behaglig överraskning. Den lön jag trodde jag skulle få visade sig vara det jag MINST skulle få! Lönen hamnar i ett intervall om den summan plus tretusen till... :O Lyckliga lilla jag blir riiiik..! (Kom nu alla söta pojkar och sol-och-våra mig!) ;)Har ev. hittat ett mycket lämpligt hunddagis till jycken. Hoppas bara att de klarar av att se bakom det första galna intrycket man får av henne och ger henne en chans... Är lite orolig för det faktiskt. Hon ser ju helt sanslös ut när hon får syn på en ny människa hon bara måste hälsa på. Men är de hundvana så ska det väl gå. Håll en tumme för säkerhets skull!?Och pallrade mig iväg till F&S för ett svettigt jympapass gjorde jag också! Eloge till mig själv. Trots det är jag fortfarande rastlös... Det kryper i kroppen på mig.Nu ska jag lägga mig tidigt så jag är pigg i morgon.Najtinajt!

Har varit och hälsat på pappsen i helgen. Han fyller år nu på måndag och jag ville gratulera honom. Dessutom var det lite skönt att åka "hem" och få tänka på annat än det egna livet. Lite semester från verkligheten.

Och rena nostalgitrippen blev det... Tittade lite i gamla fotoalbum från när jag var liten. Kort från farmors gamla ställe mitt ute på landet där jag älskade att vara. Där fanns allt en liten skogstrollunge behövde...! Stora skogar att vandra i och lyssna på fåglar, spåra djur och njuta av tystnaden i. Ett enormt jordgubbsland som aldrig blev jordgubbstomt. (Jordgubbar smakar bäst solvarma direkt från plantan och odlade ekologiskt.) Rabarber som vi doppade i strösocker och gnagde på. Ett kakskåp som alltid var fyllt med olika sorters småkakor där det var fritt fram (efter maten). Och favoritstället... gamla stallet... Tyst, dammigt, dunkelt och fullt med gamla seldon och redskap. Det var nästan så man kunde känna lukten av de tunga arbetshästarna som farfar en gång haft där, höra dem tugga sitt hö, skrapa med hovarna i golvet. Där kunde jag strosa runt ensam, helt tysta och njuta av atmosfären.

För ca tre år sedan fick jag chansen att köpa min egen häst. Det var helt oplanerat och egentligen inte särskilt genomtänkt. Inte heller var det den typen av häst jag borde ha köpt. Men det var kärlek... En röd liten tunn häst med vita ben, en bred vit bläs över hela pannan och en underläpp som såg ut att vara doppad i grädde.

Han var en sjuårig travare som pga en senskada gjort sitt på travbanan och skulle gå till slakt. Han var inte ens inriden, bara lite sutten på och skrittad i skogen.

Prognosen var god, han skulle blir helt återställd med ett halvårs vila och lätt rehabilitering. Stallplats var lätt fixat, jag prutade ner priset från 8000 till 5000 och hyrde släp och anlitade chaufför.

När jag sedan stod där i "mitt" stall, med min häst som i sitt nya pyjamastäcke förnöjt stod och mumsade ljudligt på hösilaget medans jag hängde över boxdörren och bara... tittade. Det var lycka. Ren och skär lycka.

Att det sedan slutade olyckligt är en annan historia. Men det var det bästa jag hittills gjort i mitt liv, när jag tog mig an min fröding.

Rö

Hur skrämmer man effektivast bort nyfikna ungar? Nu när sommaren kommer så återuppstår ett tidigare sommarproblem. Jag bor i en etta på bottenplan och har fönster ut åt endast ett håll, mot "gården" liksom. Där finns en liten lekplats. Helt ok för min del, har inget direkt emot ungar, det är dessutom en gångväg och en rätt kraftig häck mellan. MEN, det här är ett stort men... Jag blir skitirriterad när de kliver innanför och står 4-5 st på rad med näsorna tryckta mot mina fönster och min inglasade balkong och glor... Jag har två katter och en hund som tydligen lockar fram dem.I skrivande stund står en blivande huligan på ca 5-6 bast utanför fönstret och siktar med en liten plastpistol och skriker: "PANG PANG...!" mot min feta katt Totte som sitter på fönsterbrädan och nonchigt och förstrött tittar lite på cirkusen. När JAG var liten hade man respekt för äldre och sprang och gömde sig om en vuxen blängde ilsket på en, men inte "dagens ungdom". Det är fan inte bra för självförtroendet när man blir nerstirrad av en femåring med snorig näsa...:o I morgon är det jag som åker och köper gardiner.... Tunga och heltäckande.