Hujedamig nu är semester slut. Och första dagen på jobbet så inser jag genast och omedelbart varför ledigheten var så fruktansvärt härlig... Kliver in och möter min ersättare...!? Ska jag sluta...?? *suck å stön* Det löste sig iaf och jag får fortsätta jobba de timmar jag tidigare haft. Det är inte lätt eller kul att vara timanställd. Får nog lägga i en högre växel när det gäller jobbletandet.Såg the Departed, riktigt bra film faktiskt, rekommenderas! Jag till och med lyckades glömma bort att det var fjanten DiCaprio i en av huvudrollerna och förlorade mig helt i historien och försökte hänga med i svängarna. Snabbt gick det! Så hundstackarn har inte fått så mycket uppmärksamhet idag. Vi tog iaf en tur och rasade lite i skogen. Hon måste ju få fräsa ur systemet så att säga minst en gång om dagen. Nu serveras strax här kvällsmålet (med en extratreat - lite VOV-konserv) och det är definitivt dags att nanna.

Det har varit ett par tuffa månader i vinter, av olika anledningar. Pga av detta har jag länge tvekat och undrat om jag verkligen klarar av att ha en aktiv jakthund som Billie ändå är. Jag har knappt orkat ta hand om mig själv och då har även hon blivit drabbad. Det gick så långt att jag bestämde mig för att omplacera henne och hittade ett bra hem hos en brukshundsinstruktör/jägare som lät mycket bra och trevligt på telefon. Men när det blev dags att träffas och ev. lämna över hunden på prov så kunde jag helt enkelt inte gå igenom med det. Efter ett mycket tankeväckande samtal med Billies uppfödare (all heder åt Eva) så bestämde jag mig för att behålla henne.Så nu har jag på nytt valt att bli med hund! Och det känns som en lättnad efter en lång tids tvivel. Idag känns det enbart positivt och jag har fått tillbaka intresset igen vilket känns jätteskönt.För att "fira" det hela har jag beställt en superfint halsband i rött älgskinn, ett rundsytt halvstryp, som jag gått och kikat på länge... Man skulle kunna säga att efter en lång och halvstrulig förlovning träs ringen på och vi sitter ihop i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Låter dramatiskt, men så känns det. De problem som dyker upp, för det gör de ju alltid, löser vi då.Hm, bröllopstårta...? Sökträningen idag gick jättebra! Backigt och stenigt skogsområde, sex utplacerade föremål. Jag måste införskaffa riktiga dummys dock, lisebergskaninen rymde för oss i skogen... Avlämnandet är något vi måste träna på, hon släpper gärna apporten lite för tidigt. Likaså måste visselåpip-signalerna befästas. Men åh så trött hon var efteråt. Skönt att se. Lite satt nog kvar efter långpromenaden igår också. Men nu får hon ta det lugnt resten av dagen, jag har massor att göra.

Det fina vädret lockade ut oss på Järvafältet för en väldigt lång promenad på lite över tre timmar. Soligt, lerigt, kladdigt, blött och skrev jag lerigt...!? Skitig jycke tycks vara samma sak som lycklig jycke. Bad krävdes vid hemkomsten och lilla kräket somnade sedan belåtet in i mattes inte längre så torra säng, ljuvligt doftandes av basilika från det svindyra specialschampot för torra pälsar. Matte själv säckade ihop framför datorn och samlade krafter inför kvällen då tvättstugan bokats och Mount Smutstvätten skulle tas tag i.I morgon: sökträning av föremål i backigt skogsparti! För mattes del: storstädning av balkong, avancerad kokkonst inför kvällen samt ett välbehövligt besök på lokala gymet. To be continued...