Idag skulle jag ha berättat för min brukare och hans pappa att jag har fått nytt jobb och kommer att sluta om två veckor. Men jag klarade inte av det... =/ Min brukare var så glad idag och jag ville inte göra honom ledsen. Han (vi) trivs så bra och han har gjort en hel del framsteg det senaste halvåret. Rutiner och vanor är viktiga för honom och han kommer att bli ledsen när jag går. Det har varit vi två nästan dagligen i ca 6 månader nu. Det känns lite trist. Jag har dåligt samvete för att jag "överger" honom, jag hade gärna fortsatt arbeta med honom om omständigheterna varit annorlunda. Det är härligt att se hans framsteg, att tillsammans med honom planera för vad han vill göra i framtiden, vilka nya grejer han vill testa på (golf, rida häst m.m) Man arbetar så positivt.Samtidigt längtar jag bort... *suck* Mycket! Slippa osäkra tider, nya regler varje månad och allt detta strul. Och brukarens pappa som just nu letar efter en stor brukshund och tycker det är praktiskt att jag jobbar där, jag som "kan hund"... Usch. Jag har nog med min egen.I morgon ska istället ge besked till min arbetsgivare som placerat mig hos den här brukaren. Han får informera dem så får jag ta snacket med den ledsna brukaren efteråt... Fegt kanske, men egentligen ändå korrekt väg att gå. Det är svårt nog att hålla det på ett ickepersonligt proffesionellt plan.Gu vad jag är chokladsugen... Men jag ska motstå suget. Har äntligen börjat se lite resultat av all träning och nu ska jag ro den här feta ekan i land.Tack och hej - leverpastej.