Qito har varit hemma i lite över en vecka nu. Tyvärr fungerade det inte alls där han var utlånad på prov. Det gick bra med familjen, barnen (10-12års ålder) men det blev tydligt att det krävs något med god förmåga att läsa hund då Qito är ganska signalkänslig. Är man inte van vid det kan det lätt bli missförstånd som växer i en snöbollseffekt...

Qito är kvicktänkt och man behöver inte tala med stora bokstäver till honom. Man brukar säga att man uppfostrar en känslig hund med rösten, men Qito kan man uppfostra med blicken. Missar man det och tar i för mycket blir han... ja lite kuvad är nog ordet och tar illa upp, vilket kan tolkas som att han är rädd, sur eller t.o.m strykrädd. Han kan se riiiiktigt emlig ut när han tycker synd om sig själv.   Duttar man då med honom blir det bara värre, bättre att säga "jaja, nu glömmer vi det och går vidare!" med glatt tonfall och så är det släppt sen. Likaså när man bannar honom är det viktigt att följa igenom det, men man behöver inte ta i särskilt hårt. En blick räcker faktiskt. Han fattar när man är missnöjd.

Det var en stor omställning att gå från flamsig golden till det här lilla kvicksilvert, I tell you...

Det har gått bra hemma sedan han kom hem, det tog några dagar för honom att bli sig själv igen. Han har fått testa att dra pulka med sele och min son sittandes i. Han verkar tycka det är superkul. Machomannen får spänna musklerna.   Men det krävdes övertalning och peppning i början, han tycker inte om att "sitta fast" och ogillar därför halsband, selar, täcken osv. Jag trodde inte att han skulle göra det faktiskt, men var tvungen att testa. Efter lite tvekan och några tafatta försök så fattade han och nu travar han glatt och stolt bredvid mig och i pulkan sitter A och ler stort! "Dutti...!"

Det tar emot att fortsätta leta hem och jag inser att jag kommer inte att släppa honom till någon annan än den perfekta nya hussen/matten. Någon som kan ge honom ett hem där han behandlas med respekt och rättvisa, där han får ha roligt och aktiveras och kan få mysa i soffan och slappna av utan att bekymra sig för "oberäkneliga och läskiga små barn".