Har precis kommit in från en härlig hundpromenad. Båda hundarna har skuttat runt på ängen och fått apportera prylar och plaskat i stora diket. Det är mumma det! Qito har lärt sig att apportera nu. Han har glatt jagat förut och hittat/letat upp, men bära tillbaka det var en annan femma. Men nu plötsligt insåg jag hur jag skulle göra och han kom efter mig med kamptuggen, stolt som en tupp! 

I helgen var första kurstillfället på fortsättningskursen på AKSR. Jag fick bråttom dit och högg med mig Loka, jag tänkte det skulle bli lugnast så. Tanken var att varva och gå med båda hundarna, men väl på plats insåg jag att nivån på det hela nog var för hög för Qito. Så jag kommer endast gå med Loka, tre gånger till. Funderar då vad jag ska göra med Qito istället. Har inget direkt inplanerat nu förrän Stora Stockholm då jag tänkt ställa honom, mycket för socialträningens skull...

Tillbaka till agilitykursen! Loka sprang så snabbt och var så kvick och hungrig på hindrena att jag inte hängde med!? Jag bara stod och gapade till slut! Helt jädra otroligt! Det är som att jag fått tillbaka Loka 3år gammal igen.

Instruktören är lite av det gamla gardet. Går man kurs idag är det lätt hänt att det ska fokuseras och finputsas in i perfektion på små små detaljer, som sedan ska sättas samman i kedjor. Funkar säkert för många men inte för mig, jag bara fastnar i detaljer och kommer aldrig vidare. På den här kursen kör vi kombinationer även när vi tränar ett specifikt hinder, för att få ett flöde. Vi kör, kollar vad som behöver göras, justerar, kör igen, tills vi hittar en rutin som fungerar istället för att stå innan och planera att vi gör si och så. Och det är lite det som är min pudelkärna också, jag har blivit "duktigare" på teorin och tycker att jag ska träna hund på ett visst sätt. Men sen har det inte funkat och jag testar något annat. När det inte heller går som jag vill blir jag frustrerad och ger upp. Istället för att bara köra och sedan se vad som behöver förbättras, utgå ifrån det hunden visar upp, inte nån fancy beteendevetenskaplig pedadogisk modell. Jodå, säkert är min metod både långsammare och ger ett mindre korrekt resultat (i början), men måste det vara så jävla rätt direkt då? Varför är det så bråttom och viktigt att göra rätt direkt från början? Vi ska inte till SM... Vi har råd att leka oss fram och hantera ev. misstag och felinlärningar på vägen. Huvudsaken är att det är roligt. 

Nu är det roligt att ha hund igen. 

Så vad ska Qito få göra i höst då.... Hm.....