Igår kväll när jag skulle ta en dusch skulle Qito prompt följa med in. Ända in i duschen. För du ser... bland de oskyldiga vattenstrålarna gömmer sig ett monster... Och det monstret ska DÖ..!

Han försvarade tappert sin matte mot monstret under en spänningsfylld kvart och matte klassades som blåst då hon bara garvade åt faran.

Till slut drog sig monstret tillbaka och en mycket stolt och nöjd (och blöt) Qito travade kaxigt ut ur badrummet med fanan (svansen) i topp. Hjälten skämdes bort med en skön frottering efteråt och matte tackade för hjälpen.

Som om det inte räckte med duschäventyr så gjorde han en repris idag (men jag vet inte vilket monster han var ute efter) när han kröp in under stora Loka när hon satt och kissade.... Givetvis på lunchrasten. Jättemysigt att komma med en helt nedkissad hunt till kontoret. Men vad gör man.

Jo man dumpar ner valpen i tvätthon inne i städskrubben och tar ett par klickar handtvål (det var det eller alkogel) och skrubbar. Efter det knycker man en liten handduk som egentligen ska hänga på toaletterna och torkar det lilla blöta krypet. Sen! -> Går man gatlopp i korridoren mellan garvande kollegor medan det lilla krypet kutar i 180 fram och tillbaka i tvättäkta "jag-är-nyduschad-och-har-tuppjuck"-ryck och försöker föna sig torr i fartvindarna.

Efter det blev det i alla fall lugnt, han sov som en klubbad säl hela eftermiddagen.

Over and out.

Om jag inte har räknat helt galet så blev Qito 15v igår. Eller 16....? Jag har försökt ha en "fotosession" för att få lite fina bilder att skicka till uppfödaren som hon kan lägga ut på sin hemsida. Det gick sisådär....

Note 1. Fota svart hund i bra LJUS.

Note 2. Fota inte liten hund i profil direkt efter att han ätit...

Men det här blev bra iaf, jag tycker man ser hans personlighet ganska bra.

Just nå står ena örat rakt upp och det andra hänger lite på sniskan. Otroligt charmigt! Men visst ser man att han är en riktigt spjuver...?

Igår stod det kloklippning på schemat. Det har gått bra hittills och jag gjorde som vanligt att jag tog fram kloklipparkudden man sitter på, tången, tände lampor och la fram det godis som skulle behövas. Qito vet precis vad som gäller och sätter sig direkt på kudden och viftar förväntansfullt med svansen. Men den lilla skiten tyckte igår att han skulle få styra så han knyckte ALLT godis och sedan uppstod en riktig katt och råtta lek i hela huset då han kutade som en liten iller och tuggade frenetiskt samtidigt som han höll ett stadigt försprång framför mig som svärandes for efter och förbannade beslutet att skaffa en hund som är så liten och kvick att han är omöjlig  att fånga.... Ja, längst in under dubbelsängen låg han sen och smaskade sååå förnöjt!  

Jag erkänner, jag tappade tålamodet och förmänskligade honom lite när han väl kom fram och jag förklarade att "nu får du klorna klippta UTAN godis eftersom du ätit upp allt redan!" Jag misstänker att en bättre hundägare hade rykt på axlarna och klandrar sig själv, men då erkänner jag direkt. Jag är inte perfekt.

Så upp på kudden och inget fjanteri. Det var lite "skyll dig själv om det här inte är så roligt"-attityd, nu klipper vi. Och se på fan... Jag kunde klippa alla klorna, vissa flera gånger. Visst pep han lite men överlag accepterade han läget. Han insåg väl att matte inte var att tjafsa med just nu. Jobbigt läge för honom, nu vet jag ju att han kan...    

Jag klagade innan Qito att det inte skedde tillräckligt med hyss hemma. Jag fick som jag ville. Visst, ibland svär jag men mest skrattar jag och är så glad för mitt glädjepiller. När han kommer och vill rulla ihop sig i mitt knä smälter jag...

Någon som dock gör sig bra i mörkerfotografering är Chaplin. (Qitos favorit-retobjekt.)

Här är en liten filmsnutt jag tog på Loka och Qito ute i snön idag. Blev lite mörk, vet inte varför...

Jag njuuuuter nu när kylan äntligen letat sig ned (upp?) till mer normala grader. Vi har haft endast ett par minusgrader här den senaste vecka vilket har inneburit snöbollskrig, mera bus ute och även riktiga promenader om än inte så långa. Båda hundarna kan nu röra sig ute utan att få ont i fossingar, jätteskönt!

Qito börjar bli stor och alltmera "hund". Han följer glatt med på promenader och pinnar på och ska vara först-först-först! Tokrycken om kvällarna är helt sanslösa. Hans öron ligger slickade mot nacken, mungiporna uppe vid öronfästena och ögonen står ut som om han var hög på något och ser rosa elefanter flyga förbi. Sen kutar han in och ut mellan vardagsrum och kök med ett perverst flås "HÄh HÄh HÄh HÄh...!". Vi andra bara sitter bredvid och tittar på, katterna tycker att han är gaaAAAaaalen och Loka viftar lite fint på svansen som om hon artigt håller med om att "joooo det där ser nog roligt ut". Tio minuter senare ligger han utslagen över en ryggstödskudde i soffan och snarkar högt.

Det är så roligt med valpar och unghundar!

Fast han har skrämt mig tre gånger nu på bara ett dygn.

1. Igår var han ute med Loka på gården och när jag ropar in dem så hör jag att Loka nyper till honom lite (inget konstigt med det, han kan faktiskt vara rätt dryg på henne) när de befinner sig bakom en buske så jag ser dem inte. Plötsligt börjar han tjuta som en siren och jag skyndar dit och då går han och ruskar på huvudet, skriker och ser allvarligt skadad ut. Riktigt läbbigt... Jag går dit och lyfter försiktigt upp honom (vet ju inte VART han gjort sig illa) för att ta in honom och det tar tre sekunder sen viftar svansen för fullt och han vill inget annat än att slicka mig i ansiktet. Går fem trappsteg upp och sätter ner honom för att se vad han gör och han tar sats och bara KUTAR in - i vanligt ordning. Han fick sig väl ett litet bett och tyckte lite synd om sig själv kanske...? Är iaf helt ok nu.        

2. Han hittar hela tiden nya saker att leka med, idag kom han bärandes på min (nya och dyra) mobiltelefon...

3. Sambon är ute och skottar fram bilarna på uppfarten medan jag fixar maten, vi har fått ännu mera snö. Han kommer in och hämtar något och två minuter senare inser jag att valpen måste ha smitit ut med honom. Skyndar ut för att hämta in honom och hör när jag kliver ut att sambon varvar bilen och försöker sladda upp ur snön.

"STOOOOOPP!! Valpen smet ut med dig!!!!"

"Ja, jag vet, han är här med mig."

"Phu...." (Säg nåt nästa gång...)

Annars rullar det på. Rumsrenheten står ganska still, händer inte så mycket just nu. Blir lite pölar inne då och då men det mesta hamnar ändå ute så jag är nöjd. Väntar på att han ska börja säga till när han vill ut, det myntet trillar nog ner snart och när det går det så blir det troligtvis en aha-upplevelse för honom. Så jag har tålamod och väntar. Han har fått en käck liten lampa i halsbandet så jag ser honom i mörkret ute. Det söta läderhalsband som han fick med sig från uppfödaren, med hans namn stämplat i och med nitar (!), börjar passa riktigt bra nu. Han har verkligen vuxit konstaterade jag idag när jag satte på det igen.

Han har börjat vakta också. Låter honom skälla till och sedan "tackar" jag för hjälpen och tycker att det räcker. Så han får vakta om han vill men det räcker om han säger till, sen tar vi över. Det verkar han nöjd med.

Idag har jag börjat mer med klickerträningen. Han är väldigt kvick i tanken och det här gillade han skarpt. Det märks att det är en snabb hund för han stormtrivs med en så exakt signal som klickern, det blir så tydligt när han gör rätt. Loka fick en omgång också, jag varvade hundarna och den som inte tränade fick vänta bredvid. De är som... natt och dag.

Fråga: bör jag ha två olika klickers till hundarna, blir det förvirrande för dem att ha samma ljud om den ena hör medan jag tränar den andra?

Jag måste erkänna att jag tycker det är roligare att träna med Qito och det var mycket därför jag skaffade honom. Men nu när jag har honom så märker jag att jag har sänkt kraven på Loka och kan låta henne vara den hon är så att träningen med henne går mer på hennes villkor. Den ton av frustration som tidigare smög sig in i träningen med henne är så gott som borta. Jag ser fram emot att börja med agilityn med henne igen. Med Qito blir det än så länge, utöver vardagslydnaden, små moment ur lydnaden.  Jag funderar dock på om jag ska köra tävlingslydnaden eller brukslydnaden, ska han få gå personspår också eller inte? Behöver prata med någon som kan mer om det där känner jag. Med Loka är det tävlingslydnaden och den ska vi damma av nu under vintern så blir det agility till våren igen.

Tänk vilken skillnad 15-20 minusgrader kan göra för min motivation....