Hur jag än gör blir det inte bra... Qito är sedan i helgen utlånad på prov till en familj. Jag är orolig, ledsen, olycklig, sover dåligt och har kramp i bröstet. Alla hysterika-tant-indikatorerna.... 

Jag vet att jag inte orkar ta hem honom igen, men jag vet inte hur jag ska göra för att kunna släppa taget om honom heller. Jag lyckas låta bli att ringa/maila dem och fråga hur det går, för jag vill inte vara ett plåster. Men det är jobbigt för jag vet att jag skulle må bättre om jag bara fick höra hur det gick. Sen inser jag, att den dagen papprena är påskrivna finns det inget som säger att jag kan få fortsätta höra hur det går. 

Blotta tanken på att bryta tvärt all kontakt med Qito får det att värka fysiskt i mig. Som om han aldrig hade varit min.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helloooo.... här är jag igen. Den här bloggen har alltid handlat om att dokumentera, peppa och hålla koll på utveckling av häst- och hundträning. Utan häst och hund så rann bloggen ut i sanden. Men nu är jag tillbaka!   Sen ett halvår är jag ...

Fortfarande hundlös men det är helt ok. Barnen blir allt större, kräver mindre passning och hänger nu glatt med på det mesta. Djurintresset som legat i dvala pga orkesbrist vaknar så sakteligen och när min facebooksida svämmade över av djurbilder k...

Idag är jag uppgiven och ledsen. Jag har igen fått kritik för att jag är "sur" (med fyra utropstecken). Ja, ärligt.... Ibland blir jag irriterad, rent av SUR, på folk som jag tycker beter sig dumt eller osmidigt. Det är ok att folk gör det, ingen är ...

Har nu varit helt hundlös i snart ett år och kan konstatera att jag för mitt liv inte förstår hur jag ORKADE... Mina dagar är fullspäckade som de är och min energi ransoneras hårt. Blotta tanken på att hålla en ung och aktiv hund samtidigt får mig at...

Det här är ett avsked av hundbloggen. Qito flyttade vid årsskiftet till just det perfekta nya hemmet som dök upp i elfte minuten. Både Loka och Qito trivs, mår bra och lever bättre liv i sina nya hem. Det här betyder att jag inte längre lever ett hun...