Nu var det ett tag sedan jag skrev sist och så mycket spännande har ni väl inte missat direkt (ni, vilka ni... finns väl ingen som läser det här....).

Jag har de senaste dagarna tagit med mig min skröppliga granntants lilla dvärgpudel ut på kvällsturerna. Vi har promenerat och till och med joggat tillsammans alla tre. Billie tyckte det var hysteriskt kul med en kvick liten kompis, och det var nog tur att hon är kvick den lilla måste jag säga... Bille for fram som ett skogsmonster efter trasselsudden. Men huxflux vände det och det var svintobollen som jagade en låtsats skräckslagen ankdamsockupant. Fick dock bryta in och stoppa dem då jag märkte att Billie varvade upp och blev blockerad rent mentalt och bara ösde på. Pudeln hade kunnat åka på en ordentlig smäll om hon råkat befinna sig i fel läge när mitt kräk kom fladdrandes med manisk blick, mungiporna uppe vid öronen och jetström efter.

Det trista med det hela är att jag haft en söt liten och smart hund att jämföra mitt stora härke med och just nu så har jag ett par svarta dagar då jag undrar vad fan jag gett mig in i... Men det släpper nog så småningom. Hoppas jag. Om inte så är det ju bara dryga 14 år kvar av livsgnistan på den. Eller nåt. Det går nog snabbt.

Lite jobbigt också är att granntanten är lätt senildement och glömmer bort vart hunden är när jag är ute med henne och blir upprörd då hon tror någon stulit pudeln av henne... Kände mig helt rutten när jag kom tillbaka med hunden och insåg hur det låg till. (Fast också lite tacksam att jag hann tillbaka innan hon hunnit ringa polisen.)

Så nu vet jag inte hur jag ska göra... Hunden behöver ut och tanten är så tacksam och undrar när jag kommer igen men samtidigt vill jag ju inte råka bli stämplad som "pudelnappare" i kvarteret. Vi pratade om det sist och kom överens om att jag skulle göra en stor lapp där det står att jag är ute med hunden samt att jag lämnar mitt mobilnummer där och alltid har nallen  med mig. Jag ska testa och se hur det funkar med tanten.

Det är en förbaskat söt hund, ca 10mån och svart som natten. Ett riktigt kvicksilver och väldig glad åt uppmärksamheten.

Klämdag och jag åkte på jouren på jobbet eftersom jag är inhyrd... *suck* Jobbar till 17.00 så jag ska väl ta och fortsätta med det.

Trevlig Valborg!

Idag efter jobbet tog Billie och jag en cykeltur. Tänkte det kunde vara skönt för henne att få springa sig lite trött. Ut en sväng på Järvafältet på grusgångarna så hon slapp trava på asfalt hela vägen och när vi ändå var vid brukshundsklubben så stannade vi till en stund då jag såg att det var en massa folk och hundar där. "Perfekt!!" tänkte jag. "Då tränar vi lite passivitet bland andra ekipage när vi ändå är här."

Tyvärr så försvann alla lagom tills min cykel var parkerad... :/ Men va fan, då tränar vi väl lite då på appellplanen istället! Lite fotgående, platsliggning och inkallning. Ville inte släppa henne helt eftersom man tränade på den andra planen. Pinsamt om hon drog dit, vilket faktiskt skulle kunna inträffa...

Men lilla skruttiluttan imponerade STORT på matte! Pigg och alert och mycket samarbetsvillig. Det gick SKITBRA rent ut sagt..!

Nog sjutton blir det en tävlingslydnadskurs längre fram.

Tränade också lite stadga då jag hittaden en trasig apportbock där. Hon fick ligga plats medans jag sparkade den runt henne, kastade med den och stojjade lite. Det var svårt tyckte hon, för träklossen var myyyycket lockande...! Men efter en stund uppnådde vi ett resultat som var helt ok, om än inte jättebra, och jag var nöjd med det.

Vi ska dit igen i morgon då det är öppen träning. Vi får se hur det går...

 Apporteringskurs igår igen! Efter två veckors uppehåll (pga påsk och sjukdom) så var vi på kursens andra träff. Billie var pigg som f*n rent ut sagt efter att ha legat i sängen och hållit sin förkylda matte sällskap en hel vecka. Jag trodde jag skulle bli galen på henne... Hon sprätte, gnydde, rymde, hoppade och härjade som sjutton. Jag var stenhårt på henne hela tiden, jag orkar inte med det där beteendet längre -  inga ursäkter.

Tyvärr gav det resultat i apporteringen... Istället för att komma in med viltet så släppte hon det ca två meter framför mig och kom fram med tom käft. Jag förstod inte alls varför och blev jättebesviken, hon som avlämnat så fint hittills...? ( Med vilt, skillnad på dummys.) Instruktör Kicki misstänkte att det berodde på att jag varit så hård på henne. Trots allt så är jag nöjd, sista två timmarna så uppförde hon sig faktist fint även mellan sändningarna. Hon kunde ligga lugnt bredvid mina fötter och slappna av. Måste träna mer lydnad i sällskap samt stadga så vi kan fokusera mer på apporteringen när vi är där och jag kan arbeta mera positivt med henne då.

En annan sak som inte gick bra, var att Billie plötsligt började tugga i fåglarna och smaka på dem...?? Hon har hittills burit med stolthet men absolut inte med något slags sakintresse i dem. Mot slutet av passet insåg jag att det måste bero på att hon var hungrig. Dagen innan var hon kass i magen och spydde en massa så hon fick bara en liten liten potion med ris och kyckling. Och ingen frukost innan träningen. Förhoppningsvis är det så. Nu är magen iaf glad igen och hon äter som vanligt. Till nästa söndag ska jag se till att hon ätit ordentligt så får jag se om det blir någon skillnad.

Jag inser att det kanske låter burdust av mig att hålla så hårt på en hund full med överskottsenergi, men riktig så illa är det inte. Dagen innan träningen fick hon busa med Max, potentiella dagmattens hund, och på fredagen cyklade vi ner till brukshundsklubben och tittade på när man tränade skydd med sina schäfrar. Så den överskottsenergi Billie bar på under träningen var främst av det mentala slaget, och det till trots tycker jag att hon ska kunna gå med i koppel utan att yla hysteriskt och kasta sig runt hejdlöst i iver att få jobba.

Men vi lär oss något nytt varje dag och till nästa söndag ska jag förbereda mig och hunden bättre!

Mötte en potentiell dagmatte plus hennes hund idag. Det gick bra, de var trevliga båda två. Hos hunden, av modell liten-terrier, lyckades jag fjäska in mig med hjälp av ett par godbitar. Så pass bra att han helt enkelt bestämde sig för att sätta sin adresslapp på mig = han pinkade på mitt ben...

Efter att ha legat inne en vecka med världens tråkigaste förkylning känner jag mig äntligen lite piggare och har börjat röra mig ute igen. I morgon blir det ju apporteringsträning heeeeela dagen med instruktör Kicki.

Jag har allvarliga funderingar på att försöka ställa upp i jaktprov med Billieplöttan i slutet av sommaren. *nervös*

 Men vi får se, inget är skrivet i sten.

Ja jag vet inte vad du förväntat dig att få läsa här din snuskhummer... Men tack för att ditt bidrag till min besöksstatistik.

Dagens kloka ord: Undvik att sjunga (inför publik iaf) med täppta bihålor. Och ska du promt gnissla så håll dig borta från eurotechnon....

Hur liten är egentligen chansen att du ska falla någon, som faller för dig?

Idag kom jag hem från min andra fotokurs i Södertälje. Nu börjar jag få kläm på det hela och har faktiskt lycktas få till några bra bilder också (tror jag). Fast eftersom jag inte kan koppla kameran till datorn så kan ju inte heller kika närmare på dem... (lånad kamera). Men minneskortet tar jag med mig till S-tälje nästa gång och DÅ ska jag gå igenom allt!När jag skulle byta pendel vid Karlberg så tänkte jag att jag kunde fota lite när jag väntade på tåget mot Bålsta. Tog massor med kort på tågen när de for förbi och körde med ganska lång slutartid vilket ger en skön känsla av framrusande tunga tågvagnar. En annan skön bild blev när jag experimenterade och fotade den andra perrongen där en kille strosade fram, också den med lång slutartid, men sen syns han inte på bilden...!? Skithäftigt, en spökbild. =)Jag hade så roligt att jag faktiskt lyckades missa mitt tåg och fick vänta en halvtimme till. Men det gjorde inget, jag fotade glatt vidare.Och Billie var så duktig, jag band fast henne vid bänken bredvid mig medans jag höll på och hon höll sig lugn. Låg och kikade lite vad jag gjorde. Kände mig som värsta esset när jag höll på... *fniss* Roligast var väl nästan att se folkets reaktion när de fick se kameran, kvinnorna sträckte på sig och skjöt ut brösten och karlarna drog in magen och försökte se maskulina ut. =PPå förmiddag tog magister J och jag en väldigt skön promenad i solen och i naturen. Tyvärr har jag en skitfånig liten prestationsångestgrej av något slag som hämmar mig från att göra ngt jag inte är särskilt bra på när det finns någon med i närheten som är väldigt bra på det jag försöker lära mig. Jag vet, jag sa ju att det var skitfånigt... Missade flera fina fototillfällen bara för att jag är så löjlig. Men, det släpper väl så småningom hoppas jag.Detta tog magister J på Billie idag när vi var vid lantstället och grillade finsk "gorv".

Nä trodde väl det...Då vet vi iaf vad hundkräket mumsade i sig under ett obevakat ögonblick på joggingturen idag.

Himmel vad komplicerat det är att få fram en snygg bild!? Inget sikta och skjut här inte...Känner mig grymt osäker på alla det här tekniska siffrorna och sånt fortfarande, men roligt är det iaf. Jag vill lära mig allt på en gång! Men det går väl inte... Så jag får ta en sak i taget. Jag brydde mig inte så mycket om vad jag fotade utan det blev nån liten blåsippa, och så hunden så klart, som rena övningsobjekt. Och ingenting jag kan påstå att jag är sugen på att lägga ut här... Men jag har kameran till låns i ett par dagar till och vi får väl se om jag inte får till någe vettigt.Fast nu måste jag storstäda lägenheten. Det luktade inte ren tvätt när jag klev in här igen om man säger så...Bäst att passa på, Billie är på "bushundsläger" över helgen så det är lugnt och skönt hemma, om än lite tomt.