Apporteringskurs igår igen! Efter två veckors uppehåll (pga påsk och sjukdom) så var vi på kursens andra träff. Billie var pigg som f*n rent ut sagt efter att ha legat i sängen och hållit sin förkylda matte sällskap en hel vecka. Jag trodde jag skulle bli galen på henne... Hon sprätte, gnydde, rymde, hoppade och härjade som sjutton. Jag var stenhårt på henne hela tiden, jag orkar inte med det där beteendet längre -  inga ursäkter.

Tyvärr gav det resultat i apporteringen... Istället för att komma in med viltet så släppte hon det ca två meter framför mig och kom fram med tom käft. Jag förstod inte alls varför och blev jättebesviken, hon som avlämnat så fint hittills...? ( Med vilt, skillnad på dummys.) Instruktör Kicki misstänkte att det berodde på att jag varit så hård på henne. Trots allt så är jag nöjd, sista två timmarna så uppförde hon sig faktist fint även mellan sändningarna. Hon kunde ligga lugnt bredvid mina fötter och slappna av. Måste träna mer lydnad i sällskap samt stadga så vi kan fokusera mer på apporteringen när vi är där och jag kan arbeta mera positivt med henne då.

En annan sak som inte gick bra, var att Billie plötsligt började tugga i fåglarna och smaka på dem...?? Hon har hittills burit med stolthet men absolut inte med något slags sakintresse i dem. Mot slutet av passet insåg jag att det måste bero på att hon var hungrig. Dagen innan var hon kass i magen och spydde en massa så hon fick bara en liten liten potion med ris och kyckling. Och ingen frukost innan träningen. Förhoppningsvis är det så. Nu är magen iaf glad igen och hon äter som vanligt. Till nästa söndag ska jag se till att hon ätit ordentligt så får jag se om det blir någon skillnad.

Jag inser att det kanske låter burdust av mig att hålla så hårt på en hund full med överskottsenergi, men riktig så illa är det inte. Dagen innan träningen fick hon busa med Max, potentiella dagmattens hund, och på fredagen cyklade vi ner till brukshundsklubben och tittade på när man tränade skydd med sina schäfrar. Så den överskottsenergi Billie bar på under träningen var främst av det mentala slaget, och det till trots tycker jag att hon ska kunna gå med i koppel utan att yla hysteriskt och kasta sig runt hejdlöst i iver att få jobba.

Men vi lär oss något nytt varje dag och till nästa söndag ska jag förbereda mig och hunden bättre!