...här har inte hänt så mycket på sistone. Men några bilder har det blivit med nya kameran. Dock är jag fortfarande amatör så go easy on me...

Jag är mycket imponerad av Cesar Millan, the Dogwhisperer, och tittar hängivet varje måndag. (Dock måste jag reservera mig mot hans användade av el- och stackelhalsband...)

Såg det i måndags då det var en hund som inte kunde sluta leka och det gällde att stoppa beteendet direkt, innan det escalerat till okontrollerbart.

Och då tänkte jag, att... fan... varför gör inte jag så med Billie!??

Har ju alltid trott att man bara ska ignorera de lekande barnen vid sidan av gångvägen och fokusera framåt och få hunden att "haka på". Vilket inte alls funkar på min hund... Hon kastar sig glatt i kopplet ändå.

Testade igår kväll när vi var ute och sagda barn dessutom kastade runt med en stor BOLL..! Hunden var givetvis fokuserad på leken men jag tog kommandot direkt vid dörren och varje gång hon siktade in sig på leken så stötte jag till henne med fingrarna vid revbenen ungefär (vid halsen gav ingen reaktion) och hon liksom studsade till, tappade "tråden" och vände sig mot mig. Naturligtvis fick jag påminna henne vart 3:e steg, men det är iaf en bit på väg i rätt riktning.

Ska testa igen ikväll och se om det funkar lika bra. Förhoppningsvis är det något som så småningom även slår igenom när vi är på kurs och i andra sociala sammanhang. Det vore trevligt. Minst sagt...

Jag har följt det är programmet i nästan ett år och först nu slår det mig att jag ska göra så med min hund också...? Jag är nog inte så jävla bright ändå.

Jag är trött på att rya och domdera, det måste finnas ett bättre sätt.

Efter söndagens "kamp" om ledarpostition på apporteringskursen så har tankarna snurrat lite. Billie var ju otroligt fräck mot instruktören och pekade i princip finger åt henne när hon försökte få hunden att fatta att man inte springer omkull folk för att få kasta sig i vattnet.

Mig lyssnar hon ju iaf på... För det mesta. Men ser hon mig som ledare...? Måste man ha absolut ledarskap över en hund för att få den lydig? Hur funkar det om man istället siktar in sig på ett kompanjonskap.

Varför lyder hon mig? Vad tjänar hon på det?

Hon gillar att få bekräftelse, av vilket slag det än må vara. Hon är som den där dryga ungen i klassen, the teachers pet, som ofta och gärna vill höra hur duktig hon är. Då sträcker hon på sig och flinar upp sig lite...

Jag är ju "hennes" på något sätt... Hennes matmaskin. Hennes pälskliare. Hennes sängvärmare.

Hmm.... *tänker så det knakar*

Uj fifan så sega vi är nu både hund och matte... *pust* Idag var en hård dag i skogen. Billie var på tå och lite pipig/gnällig mellan varven. Dessutom drog hon ner mot vattnet idag och badade faktiskt på eget initiativ för första gången. Hon har ju hittills varit något av en badkruka och har inte hoppat i utan uppmuntran förut.

Jag testade, på instruktör Kickis inrådan, en ny strategi idag. Billie är ju alltid på G och ibland sticker hon för mig när det blir för mycket för henne och hon tokrusar lite... Skitirriterande. Men Kicki föreslog, och hela gänget höll med, om att jag skulle testa att bara strunta i henne när hon gör så för att se vad hon gör... Så hon stack ju, som vanligt, rusade två varv runt oss allihop och om sedan in och satte sig vid min sida och tittade upp på mig med ett mycket förvånat uttryck.

Sen hade jag henne lös mest hela tiden, gåendes fot så klart, fast med något litet tokryck då och då. När hon stack så försökte jag ignorera allt och bara strosade iväg och sket i henne... Strax kom hon då tillbaka och gick fot igen.

Jag vet inte om hon blir så mycket mer följsam, men nog verkade hon lugnare. Kanske söker hon någon slags adrenalinkick som måste komma om hon sticker och jag sedan jagar efter henne som någon liten SS-officer och ryar och brölar av ilska...? Jag får se om det blir någon skillnad till nästa gång, om två veckor.

Funkar det så blir jag glad, vore skönt att slippa vara den där rabiata galningen som ständigt ryter, rycker och knuffar på henne för att hon ska hålla sig i skinnet...

Usch. Jag gillar inte att behöva vara sådan.... Tänk vad skönt om jag slapp? Om det räckte med ett lugnt "nej" för att hon ska skärpa sig? Kunna styra med mjuka medel och få slappna av ibland.

Jaja, själva träningen gick iaf bra. Vi fick gå själv på stationerna idag, inte mig emot, och kunde därför träna dubbelt så mycket som de andra. Linjetagen gick skitbra rent ut sagt, hon sprang målmedvetet rakt ut och kom sedan in igen. Fick ett par riktigt fina avlämningar.

Sen hade vi gjort ett enormt sökområde med div. fåglar och en kanin. Hon letade och sprang länge länge innan hon kom in med en trut. Skickade ut henne igen och nu tog det ännu längre tid och lite uppmuntran och peppande behövdes. Till slut kom hon in med en mås också. Det är härligt att se henne arbeta i sök... Hon är så målmedveten och där har hon verkligen nytta av sin enorma envishet!

Närsöket gick helt utan anmärkning! Hon höll sig i området och var helt med på plan.

Markering i vatten (3st) gick klockrent! Jag sände ut henne ("UT...JA...JA... UT!") och hon kom in igen. Dock trotsade hon vid avlämningarna här och bara dumpade dem för att sedan försöka dra ner i vattnet igen. Kicki försökte ta tag i henne men hunden är som en vessla ibland... Kicki konstaterade att "Billie KAN man inte knäcka fysiskt. Hon är urstark rent mentalt. "

Japp, sa jag bara, I know...

Allt som allt är jag ändå nöjd med hennes insats idag. Vi ska träna som 17 inför nästa träff nu så avlämningarna är klockrena och likaså inkallningen.

Jag säger inte att det är ett konstverk, jag säger inte ens att det är en bra bild.... Men den är ok och jag törs visa den - jag är amatör trots allt.

Idag har jag hämtat min nya kamera. Det blidde en systemkamera trots allt! Jag fick ett erbjudande via jobbet som jag helt enkelt inte kunde tacka nej till. Så nu är jag en stolt och mycket nöjd ägare till en Canon EOS 350D.

Så hädan efter kommer det förhoppningsvis att finnas mer bilder på voffsan! Just nu sitter batteriet på laddning och i morgon ska det fotas. Vi får se om det blir något fint som jag "törs" visa.

Nu har jag bokat in tid för röntgen av Billies höfter och armbågar. Det var inte alls lång väntetid, de hade luckor redan om några veckor. Men eftersom jag för tillfället är luspank så blev det den 19:e Juni kl: 20.30 (Kvällstid - skitbra!)  Då har jag hunnit få ihop pengarna. Inte så farligt dyrt som jag trodde, det skulle landa på ca 1300kr.

Jag kommer att åka till Gudby Hundklinik där Lars Audell himself håller till.

Gissa om jag kommer att skärskåda pluppans höftrörelser den närmsta tiden...

Jäklar vad jag är nöjd med min hund idag!! Återigen var det dags att knalla ut till Skäftinge för en heldag med apporteringsträning för instruktör Kicki. Den här gången kom jag VÄL förberedd.

Dagen innan, igår, var vi i Södertälje och Billie har busat och lekt hela dagen ute med en tvåbent kompis av nyare modell.

Dessutom har jag dagligen i en veckas tid nu tränat avlämning genom att "klicka" fram det och det har fungerat över förväntan. Men skulle det även funka när det var dags för skarpt läge bland en massa andra hundar...?

Kanonhärligt väder, strålande sol och strax över 20 grader varmt knattade vi i positiv anda genom skogen ner till vattnet strax intill båtklubben. Helt rätt dag att vara ute! Grön skog, blått vatten och varm sol. Enstaka båtar som åkte förbi.

Bille var lugnare än vanligt och kunde faktiskt slappna av mellan varven. Ibland iaf. Idag var det varmt nog för årets första dopp och tennisbollarna slungades ut låååångt...! Bille som inte är någon vattentok, något rasotypiskt, behövde manas på lite innan hon gav sig ut. Men vad roligt hon hade när hon väl kom igång! Och så blöt matte blev när hon klättrade upp ur vattnet igen.

Och JA, avlämningarna gick enligt skolboken!! Hon kom farandes i vanligt fart och fläkt, fick syn på min utsträckta hand och då tändes glödlampan...! Rakt fram till mig och sedan placerade hon bollen/dummyn/fågeln i handen på mig. Som om hon aldrig gjort annat... *otroligt nöjd och stolt* Ska fortsätta klicka lite till för att sätta det ordentligt samt jobba bort så jag inte måste hålla fram handen, utan istället kommer hon in till mig och sätter sig framför mig med apporten i munnen och väntar på att jag ska ta den från henne. Det är bara en tidsfråga.

Linjetagen gick mycket bättre än vanligt. Inte så flamsigt som hon brukar gå, utan stadigare. Söket gick också bra. Och närsöket.

Ja jag är så nöjd...  Vi fick många komplimanger och mycket peppning. De andra i gruppen tyckte att hon förbättrats något enormt sa det. Även Kicki bråkade lite på mig när jag försökte vara blygsam och beordrade mig att högt och ljudligt proklamera "vilken BRA hund jag har!!"

"VILKEN BRA HUND JAG HAR!!"