Fick igår en strålande idé. Eftersom hela apporteringen av fågel ur hundens synpunkt vilar på själva momentet avlämningen, dvs lämna fågel till förarens hand, då är det naturligtvis i den änden jag måste träna henne. Och då använder jag mig av klickern.

För den som inte är insatt, en klicker är en lite plastbit som man gör ett klickande ljud med. En "inklickad" hund vet att ett klick betyder "bra nu gör jag rätt och ska få en godis!" och tack vare detta kan man på ett mycket precist sätt berömma och bekräfta ett önskat beteende i just rätt ögonblick då hunden utför det. Att ha timing är A och O i hunduppfostran.

Satte mig således på golvet igår, preppad med klicker och en hög med smaskiga godbitar som hunden väldigt gärna ville ha. Lade ut apporten (i gummi) på golvet och väntade.

"Vad ska jag göra för att få det godiset....?" kunde jag se hunden tänka. Hon testade att skälla, räcka vacker tass, lägga sig ned, snurra... Men inget resultat. Hon tänkte lite till. Jag satt och fokuserade på apporten. Hunden vänder sig om, travar bort till apporten och lyfter upp den... *KLICK* Hon får en godis.

Vi gör om det hela. Nu behöver jag inte vänta lika länge, hon tittar på mig, vänder sig om, tar apporten och börjar röra sig mot mig... *KLICK*

Upprepar några gånger och väntar hela tiden lite längre, dvs hon kommer närmare och närmare mig innan hon får sitt *klick*.

Plötsligt räcker det inte att gå fram till matte med apporten... Hon släpper den på golvet bredvid mig och tittar förväntansfullt på mig med en viftande svans. Ingen respons...

Jag sitter med handen framsträckt och öppen. Hon lyfter apporten och lyckas av en händelse placera den ovanför min hand innan hon släpper den igen... *KLICK*

Vi upprepar en gång till. *KLICK* Nu har hon fattat! Så vi lägger ner för den stunden, aktiv tid: 15min.

Idag gör vi om det. Redan på första försöket inser hon att apporten ska till mattes hand... *KLICK*

På andra försöket flyttar jag min hand lite högre upp... Hon släpper apporten, tar upp den igen, släpper, tar upp och LÄGGER den sen i min hand..! *KLICK KLICK*

Efter detta så ser jag hur hon medvetet siktar in sig på min hand när hon ska avlämna.

Matte skitnöjd....!! Det här blir bra.

I "morse" var vi ute och joggade igen. Hon skötte sig bra men frestelsen blev för stor när vi passerade en familj med två barn i 10-12 års åldern. Hon stack dit. Barnen tjöt och sprang men jag lyckades få stopp på hunden rätt snabbt och lade omkull henne och läste lusen av henne. Fullt beslutsam att nu jävlar ska hon en gång för alla lära sig "matte blir skitförbannad när jag gör så..." Efter det lade jag henne plats och gick bort till familjen, som för övrigt inte talade svenska så jag fick damma av engelskan igen, och bad om ursäkt. Mycket trevliga  och förstående människor som tackade för ursäkten och sa att det var lugnt. Barnen hade mest blivit överraskade, inte rädda. Men det kändes lite kymmigt i alla fall och en ursäkt var väl det minsta jag kunde kosta på mig tyckte jag.

Vi joggade vidare och Billie var noga med att hålla sig i rätt position, till vänster om mig, när vi fick möte av äldre joggare lite senare.

Det kanske kan bli hund av den här ändå.