Nu har bloggen varit "död" väldigt länge... Sanningen är den att jag har haft ett tungt år där mycket har hänt på samma gång. Jag har blivit mamma till en underbar, fantastisk och helt unik liten pojke som nu är sju månader gammal. Strax efter att han föddes gick min älskade mormor bort efter en längre tids sjukdom som tärde på hela släkten med sin grymhet. Ovanpå det så hade jag hemma en überglad, energisk, påhittig och envis unghund som snabbt insåg att jag som gravid och därefter upptagen med bebis i famnen inte kom åt honom. Förlossningen var tuff, jag har aldrig varit så slut som efter den och det tog lång tid att återhämta sig. (Pappor borde få vara hemma längre än två veckor efter att de fått barn.)

Jag är fortfarande sliten, tar en dag i taget och siktar på att mot kvällen avsluta med energikontot på +/-0. Vissa dagar går jämt upp, andra dagar faktiskt lite plus och så de där hemska dagarna som slutar på minus och får mig att undra om jag någonsin kommer att vara mig själv igen och orka leva och inte bara överleva.

De bra dagarna älskar jag mina hundar och vi tar härliga promenader ute som får mig att må bra. De dåliga dagarna författar jag blocketannonser på dem båda, och har till och med lagt ut dem. +/-0 dagarna velar jag, "behålla eller inte", "båda eller en", "den ena eller den andra". Det är vidrigt jobbiga tankar. Jag hatar att vela men det här är ett beslut som är svårt att ta, vilket kan jag leva med? Och framförallt, är det JAG som tar beslutet eller mitt nuvarande mående som påverkar mig?

Så, jag kom på att jag har en blogg. Nu ska jag skriva lite varje dag och hur dagen varit. Sen ska jag om två veckor läsa vad jag skrivit och försöka se objektivt vad som är rätt lösning.

Qito har varit ute på prov en månad hos A som köpte hans kullbror Rolex. Tyvärr kom hundarna inte överens för där hade jag kunnat lämna honom med skinande rent samvete och dessutom fått ha lite kontakt kvar. Det var jättelugnt hemma då och jag kan inte påstå att jag saknade honom, men när han kom hem igen så märkte jag att jag levde upp. Kände mig inspirerad och motiverad igen, vaknade ur en dvala nästan. Det blev ROLIGT igen.

Tänkte försöka lämna bort Loka en period också och få känna på hur det är att vara ensam med Qito.

Här är ett par nya bilder jag tagit på dem, mina fina hundar.

Han är 16mån nu, visst har han vuxit upp till en snygging? Loka blir 7 nu i mars och börjar bli lite grå om nosen men mår i övrigt precis som vanligt. Mer matgalen dock och verkar ha tappat all form av självbehärskning runt mat. Hon hoppar upp på spis och köksbänkar mitt framför nästan på oss och ser jätteförvånad ut när vi bråkar på henne.

Sen lyckades jag ta den här också....  The flying hotdog.