Tystnaden är öronbedövande.

Har aldrig förstått det uttrycket tidigare. Men nu vet jag.

Utan Billie är Loka en väldigt lugn hund. Hon sover nästan hela tiden inne. Väldigt kravlös.

Hon kräver inte uppmärksamhet, hon kräver inte aktivering. Men hon blir väldigt tacksam för antingen eller. Det upplägget gillar jag och trivs med.

Idag var jag förbi hundaffären en sväng. Köpte ett reflexkoppel, ett hundben, laxolja och en liten påse hundkex.

Kassen kändes lätt när jag gick därifrån. Jag trodde att den blonda tjejen som jobbar där, som själv har en eurasier och en keeshond, skulle fråga "varför bara ett ben? varför bara ett koppel?". Men hon sa inget. Antar att jag inte är så mycket stammis som jag trodde.

Nu letar jag ny dagpassningen igen. Hundrastaren jag haft kan inte ha Loka som daghund på heltid och det tycker jag att Loka förtjänar. Hon är för social för att sitta själv ens halva dagarna.

I morgon ska vi träffa en potentiell dagmatte och på fredag ska vi (troligen) göra studiebesök på ett hunddagis som verkar lämpligt. Det innebär också att Loka på fredag får följa med mig till jobbet under dagen. Om ingen på avdelningen protesterar när jag frågar dem i morgon om det är ok. Det blir roligt. Sen får vi se vilket alternativ, om något av dem, är lämpligt för henne.

Letar efter någon rolig kurs att gå på med Loka men det verkar som om alla höstkurser redan är påbörjade. Allmänlydnad, viltspår eller agility-grund vore lämpligt. Letar vidare.

Funderar på om Loka och skulle se oss om efter ett ålderdomshem eller liknande och göra hundbesök på. Det kan tänkas vara uppskattat och hunden skulle gilla uppmärksamheten. Får kolla runt om det finns något lämpligt i närheten och om vi skulle vara välkomna.

En vacker text jag hittat på nätet:  

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

Igår kväll runt nio somnade hon in i mina armar. Det gick väldigt lugnt och snabbt till väga, hon tyckte det var lite speciellt att få åka iväg ensam (utan Loka) med matte och mattes PV som är "så himla go att trakassera". Väl på kliniken stormar hon in i vanlig anda, hälsar på veterinären och får en lugnande spruta. Vi sätter oss i väntrummet, vi är sist för dagen så det är helt tomt, och klappar och myser. Hon blir dåsig, lägger ner huvudet och smågluttar runt omkring sig lite. När veterinären kommer för att se hur det går så lyfter hon på huvud och öron och är nyfiken.

"- hon är så alert den där hunden! Märker allt."

Jo.

Efter en liten stund till går vi in i salen och lyfter upp Billie på bordet. Hon är trött, så trött, så hon lägger sig tillrätta med huvudet i min hand. Jag river i pälsen runt huvudet så som hon älskar medans hon får den sista sprutan och sakta försvinner. Hon somnar in.

Jag klappar lite och ger henne en sista puss innan vi går därifrån. Tackar veterinären för all stöd och hjälp.
Hem till Loka. Som inte verkar leta alls, hon bara ligger och tittar på mig. Som hon förstod.

Men det känns ändå som om jag hade Billie med mig hem ... Hon är med på kvällspromenaden. Jag kan se henne, känna henne, höra henne. Hon finns så tydligt i mitt minne att jag kan frammana henne när jag vill. Känna lukten av hennes päls.

Loka har varit en ängel för mig och Billie den sista tiden, nu är det hennes tur att bli bortskämd. Hon kommer att trivas som ensamhund, det är jag helt övertygad om.

Det är tomt hemma, hon tog mycket plats. Det lilla hjärtat med det stora hjärtat. Och jag är sorgsen. Så klart. Men det känns ändå - rätt på något vis.
Nu är det så här.

Billie som nyligen hemkommen valp, 4 månader gammal.

Billie i somras, innan hältan.

BILLIE 050621 - 071029

Har pratat med kliniken nu. Billie är utdömd. Tid finns för avlivning på måndag kväll kvart i nio.

Idag är inte matte särskilt lång. Rätt låg faktiskt...

På morgonen idag haltar Billie fortfarande. Inte tillstymmelsen till förbättring.

I morgon bitti ringer jag veterinären för en ny tid, uppföljning med trolig utdömning.

Jag vet inte hur jag ska orka...

Och ännu ingen förbättring...

Snart sjunger the fat lady.

Dag tre på flexicam idag och ännu ingen förbättring. Hon haltar dessutom fortfarande även på höger fram.

Överväger, igen, att helt ge upp med hunderiet ...

Idag är en ny dag. Som är mycket påverkad av gårdagen. B fick igår 20 av rekommenderade 25 enheter av sin medicin, har inte märkt någon direkt skillnad men hoppas på resultat snart. Ikväll får hon full dos. Magen funkar fortfarande som den ska i alla fall.

Dessvärre haltar hon idag också på ett framben och än värre - det är mitt fel...

Vi tog en koppelpromenade på fina gångstigar i skogen igår och båda hundarna travade framför mig. Plötsligt hoppar båda hundarna framåt och blänger sedan bakåt, mycket förebrående, för att jag hade skrämt dem. Jag fes ju...

Efter detta lyfte B ena frambenet och haltade hela vägen hem. Det är lite bättre idag, men hon haltar fortfarande.

Har bara tagit det lugnt idag, lite trickträning köket med korv som belöning. Billie kunde faktiskt hålla sin hotdog i käften stilla i minst 5 sekunder innan hon fick ett varsågod och svalde den hel...

Loka därmot klarade ungefär 0,000245 sekunder innan korven var väck. Högst oväntat. Not. Hon lever som om hon aldrig sett mat förut och snor både högt och lågt när hon får tillfälle. Med lite tid kanske vi kan ändra på det. Tid och mycket mat!