Igår kväll runt nio somnade hon in i mina armar. Det gick väldigt lugnt och snabbt till väga, hon tyckte det var lite speciellt att få åka iväg ensam (utan Loka) med matte och mattes PV som är "så himla go att trakassera". Väl på kliniken stormar hon in i vanlig anda, hälsar på veterinären och får en lugnande spruta. Vi sätter oss i väntrummet, vi är sist för dagen så det är helt tomt, och klappar och myser. Hon blir dåsig, lägger ner huvudet och smågluttar runt omkring sig lite. När veterinären kommer för att se hur det går så lyfter hon på huvud och öron och är nyfiken.

"- hon är så alert den där hunden! Märker allt."

Jo.

Efter en liten stund till går vi in i salen och lyfter upp Billie på bordet. Hon är trött, så trött, så hon lägger sig tillrätta med huvudet i min hand. Jag river i pälsen runt huvudet så som hon älskar medans hon får den sista sprutan och sakta försvinner. Hon somnar in.

Jag klappar lite och ger henne en sista puss innan vi går därifrån. Tackar veterinären för all stöd och hjälp.
Hem till Loka. Som inte verkar leta alls, hon bara ligger och tittar på mig. Som hon förstod.

Men det känns ändå som om jag hade Billie med mig hem ... Hon är med på kvällspromenaden. Jag kan se henne, känna henne, höra henne. Hon finns så tydligt i mitt minne att jag kan frammana henne när jag vill. Känna lukten av hennes päls.

Loka har varit en ängel för mig och Billie den sista tiden, nu är det hennes tur att bli bortskämd. Hon kommer att trivas som ensamhund, det är jag helt övertygad om.

Det är tomt hemma, hon tog mycket plats. Det lilla hjärtat med det stora hjärtat. Och jag är sorgsen. Så klart. Men det känns ändå - rätt på något vis.
Nu är det så här.

Billie som nyligen hemkommen valp, 4 månader gammal.

Billie i somras, innan hältan.

BILLIE 050621 - 071029

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helloooo.... här är jag igen. Den här bloggen har alltid handlat om att dokumentera, peppa och hålla koll på utveckling av häst- och hundträning. Utan häst och hund så rann bloggen ut i sanden. Men nu är jag tillbaka!   Sen ett halvår är jag ...

Fortfarande hundlös men det är helt ok. Barnen blir allt större, kräver mindre passning och hänger nu glatt med på det mesta. Djurintresset som legat i dvala pga orkesbrist vaknar så sakteligen och när min facebooksida svämmade över av djurbilder k...

Idag är jag uppgiven och ledsen. Jag har igen fått kritik för att jag är "sur" (med fyra utropstecken). Ja, ärligt.... Ibland blir jag irriterad, rent av SUR, på folk som jag tycker beter sig dumt eller osmidigt. Det är ok att folk gör det, ingen är ...

Har nu varit helt hundlös i snart ett år och kan konstatera att jag för mitt liv inte förstår hur jag ORKADE... Mina dagar är fullspäckade som de är och min energi ransoneras hårt. Blotta tanken på att hålla en ung och aktiv hund samtidigt får mig at...

Det här är ett avsked av hundbloggen. Qito flyttade vid årsskiftet till just det perfekta nya hemmet som dök upp i elfte minuten. Både Loka och Qito trivs, mår bra och lever bättre liv i sina nya hem. Det här betyder att jag inte längre lever ett hun...