Ibland önskar jag att jag kunde rita seriefigurer. Var ute med hundarna i morse och vi hamnade på var sida om ett väldigt djupt och väldigt brett dike med smältvatten. "Haha" tänkte jag "nu får de allt tänka till om de vill komma till mig och springa tillbaka och ta bron!".

Kunde jag rita skulle ni se ett par rutor på två hundar, en stor och en liten, som tittar på varandra med frågande blick. Den ena säger "Ser du ett problem här..?". Den andra svarar: "Nääää...?" Följt av *storplums* och ett *lillplums*... Två glada och blöta hundar kommer kutandes. Förstås, det borde jag ha anat.

Promenaden fortsatte i skogen, härligt vårväder. Lyckades gå vilse och det blev en långrunda istället för en lagomrunda. Loka hittade förstås vildsvinsskit som hon rullade sig i så när vi kom hem blev det bad igen. Vi mötte en annan lös hund och det hundmötet gick bra även om det blev lite bjäffs pga överraskningen av att möta en annan levande varelse i denna skog.

De senaste dagarna har varit tuffa. Vi har haft flera sömnlösa nätter pga att en av våra katter ylat i timmar. Han är gammal och börjar nog bli lite senil. Vi hålls vakna, sonen väcks och när man lyckas somna om så börjar katten igen. Vi har gått som hålögda spöken här och däckat tidigt om kvällarna. Igår skulle jag ha varit på marsvinsutställning med två av mina djur, det var planerat sedan länge, förberedelserna var nästan klara och jag såg fram emot det. Men kvällen innan så hängde jag över köksbordet och sa till sambon "jag ORKAR inte..." Det skulle badas djur, plockas fram och städas transportburar och resväg planeras. Men det var slut på batterier.

Jag gillade det inte och var sur hela lördagen för att jag ännu en gång inte kom iväg på något jag planerat. Det var andra försöket men den här gången kom jag iaf lite närmare målet än förra gången, så nästa gång blir det kanske av. Jag måste börja med föreberedelserna i ännu godare tid och lämna så lite som möjligt kvar till kvällen innan.

Jag har startat en hemsida för mina marsvin, du kan läsa mer på www.ekskogensmarsvin.n.nu om du är nyfiken.

Angående hundarna så har jag de senaste dagarna haft det ganska bra trots bristen på ork. De har inte fått så mycket motion men inte blivit heltossiga för det. Långpromenaden i morse med skogsagility, inkallningsövningar m.m har återställt balansen. Jag har bestämt mig för att börja med personspår med Qito, bums. Spårande tror jag blir perfekt för honom, lugn aktivitet som suger must ur hjärnan på honom. Men personspår har jag inte sysslat med tidigare så jag behöver läsa på lite. Tanken som följer då är att göra det seriöst och i så fall även träna in brukslydnaden. Så vi kan träna och tävla i "bruks". Vilket också är helt nytt för mig. Men jag undrar om det är svårt att tävla i bruks med en icke-bruksras? Har för mig jag har hört någonstans att det är många som anmäler sig och platser lottas.

Loka ska få fortsätta med viltspår, har inte gett upp om championatet där. Men med Qito som behöver gå några spår i veckan blir det enklare för mig om det blir personspår, lättare att lägga än viltspår. Fast han ska få gå viltspår också så småningom.

Dessutom ska jag börja träna på ett snyggt stående inför utställningar. Han kan gå snyggt i löst koppel nu så det är ställandet kvar. Tandvisningen ska dammas av också. Vill ställa ut igen, siktar på Västerås i april till att börja med. Ev. någon inofficiell innan dess för att träna.

Har varit till biblioteket och lånat lite intressanta hundböcker som jag hoppas ska vara inspirerande. Lars Fält, Per Jensen och så slank det med en Fredrik Steen.

Jag har haft mobiltelefonen avstängd sedan i lördags morgon. Otroligt skönt. Jag tycker verkligen inte om att vara nåbar jämt.

...vore en förolämpning mot hönsen.

Loka är lite, tja, seg just nu. Jag börjar undra om det är dags för löp igen. Plötsligt vet hon inte längre vad "apport" betyder, är dövare än vanligt och totalt stenhårt fokuserad på mat, mat, mat och mera mat. Dessutom haltar hon. Jag trodde det berodde på en trasig klo men nu ser klon bra ut men haltandet fortsätter. Min olyckskorpshjärna kraxar direkt "förslitningsskador" och "benpålagringar". Hon har alltid gått mycket på bogarna och varit tung fram. Hon får ta det lugnt ett par dagar, jag vill se klon växa ut lite till och blir det ändå ingen förbättring så får vi åka till favoritveterinären Jerker.

Qito uppför sig helt strålande. Han har varit ruskigt jobbig som unghund men jag börjar undra om det har börjat vända nu? Han testar inte lika envetet längre, är mindre rymningsbenägen och verkar allmänt lite lugnare till sinnes. Som om hormonerna slutat svalla överväldigande.

Det är lite som att flyttstäda en lägenhet. När man är färdig är det så snyggt så man vill inte längre flytta. Har jag tagit mig igenom den tuffa biten så känns det trist att sluta nu.

Idag har varit en bra dag. En jättehärlig hundpromenad i strålande sol, en glad liten kille som satt i barnvagnen och hängde med vart hundarna sprang hela tiden. Jag tror han önskade att han redan kunde springa... Jag var lite tjaskig idag och tog med mig hundarnas frukost och kastade ut den över en halv äng. Loka gick förstås in i glufsglufsläge och vägrade gå därifrån förrän hon dammsugit hela ängen. Qito käkade det han skulle och skuttade sedan efter mig istället.

Jag har insett att en stor del av det som stressar mig är ekonomin. Så idag har jag köpt en trisslott. En dubbel. Det är dags att skrapa fram de där tre klövrarna nu. Wish me luck.

Igår var en bra dag. Hann inte skriva något för jag kom hem så sent. Vi (Jag, sonen och Qito) åkte till min hemstad och hälsade på min mamma. Loka fick stanna hemma. Qito kommer vanligtvis inte överens med mammas tik eftersom han inte respekterar hennes gränser men igår gick det bra. Han lyssnade och efter en stund tog han det till och med lugnt och gick och la sig.

På hemvägen svängde vi förbi hos uppfödaren till Qito, jag överlämnade vandringspriset han vann på lilla raspecialen förra året, den går av stapeln igen på lördag men vi är inte anmälda. Iaf, hos uppfödaren tappade Qito lite poäng igen. Machomannen i honom tyckte att det var ett schysst ställe med schyssta brudar och schyssta människor så han "hedrade" genom att pinka revir... Bland annat på uppfödarens ben. Jag har bett om ursäkt för hans beteende så många gånger att jag inte längre orkar, och nu var jag hos någon som jag hoppades förstod läget, så jag suckade och tittade på medan uppfödaren torkade pölar (mina armar var upptagna av sonen). Bara, orka... typ. I bilen sen insåg jag att han förmodligen även pinkat ner mina kängor, det stank.

Idag började dagen på minus då en av katterna ylat och gapat halva natten. Han väckte sonen flera gånger i morse. När sambon åkt till jobbet brukar det bli lugnt och vi sover en timme till men inte idag. Jag hörde hur Loka tagit sig ut från hallen och gjorde räd i kattmatskålarna med buller och bång. Det gäller ju att skynda sig innan man blir påkommen. Var upp och stängde in henne igen. Tio minuter senare hör jag samma ljud IGEN. Den här gången lyfte jag ut 34kg hund...

Jag är trött, sonen är trött, gapkatten sover nöjt och hundarna har fått frukost. And now what.... ungefär.

Har saker jag måste göra men ingen som helst ork för något.

"Kom å ta mig långt härifrån, långt härifrån, lååångt härifrån....."

****

Lite senare.

Jag mundrade upp mig själv, bestämde mig för att vända dagen. Strålande vårväder igen. Ställde mig i köket och bakade kakor med fönstret öppet. Texas (mormors katt) hoppade upp där och satt och spanade efter fåglar, vi kunde höra dem kvittra. Vinyl på radion och på golvet på ett stort täcke satt sonen och lekte med slickepotten och pratade. Kakorna blev goda. Det var lite terapi att dona så, de flesta kakorna hamnade i frysen i väntan på besök eller annat lämpligt fikatillfälle.

Efter det orkade jag med att ta ut hundarna på promenad och det gick bra. Lerigt som attan och blött men det gillar ju dem.