Jag är ensam. Loka är hos dagmatten och har varit där sedan i torsdags förra veckan. Hon skulle ha henne i helgen när jag var bortrest men sen ville hon behålla henne några dagar till. Det är sagt att jag ska hämta henne på lördag.

Och det är tomt hemma. Bara jag och katterna. Jag inser hur mycket jag har hängt upp mig på det konstanta sällskapet av hund jag haft de senaste 10 åren. (De två år jag var hundlös hade jag sambo istället.) Kanske vore det nyttigt för mig att fortsätta vara hundlös ett tag till, jobba på mig själv lite istället. Det konstanta dåliga samvetet för att jag alltid har något att göra men inte får det gjort är borta...? Det verkar som om det cirkulerade mest runt hundens behov. Det är verkligen inte optimalt att ha hund när man jobbar heltid och inte har möjlighet att ta den med sig till jobbet eller har en hemmavarande sambo som tar hand om den om dagarna. En liten del av mig undrar om Loka skulle få det bättre hos dagmatten som enbart jobbar deltid...? Där är hon ute flera gånger varje dag.

Jag vet varken ut eller in. Det är tomt hemma, jag saknar Loka samtidigt som jag inte saknar henne och njuter av att vara hundlös. 

...jättekul att åka på!

Men nu är jag i alla fall på återhämtningsvägen. Äter som fan bara och känner mig skum i magen. Inte längre yr och darrig som en nyfödd kattunge - vilket är rätt skönt.

Det är intressant hur mycket magen påverkar ens allmäntillstånd...

Först trodde jag att jag blivit fullblodshypokondriker för hade någon frågat vad det var för fel på mig hade jag inte kunnat svara. Men när jag kom tillbaka till jobbet efter ett par dagar frånvaro var det fler som åkt på samma sak... "maginfluensa". Så jag är ingen hypokondriker trots allt!! Jag har haft maginfluensa... Troligen för första gången i mitt liv. Vad jag kan minnas.

Säby gårds stora hästhage. Taget 20/2 kl:21:00.

 

Fick ett mail från morsan idag. Hennes powder puff Moki har blivit nerklippt då hon tovat illa eftersom hon håller på att tappa valppälsen. Hon blev rätt söt faktiskt...

Fler bilder, även på Moki pre-klipp, finns på nogg.se.

Mormor trodde att Moki blivit sydd i huvudet av veterinären när hon såg de rosa snoddarna... 

Photoshop krånglar fortfarande så jag ids inte fixa fler just nu. Men det kommer! =)

PS apropå tidigare kommentar om just kommentarer, mor min är nog min mest trogna läsare. Trisslott kommer på posten! 

Känner ni att det är vår nu? Jag gör det... Jag blir så hurtfrisk att jag nästan äcklas av mig själv... Försöker hålla mig på marken men det är svårt. Det bästa är att det är ljust på morgonen när jag går hemifrån numera, det får det att kännas som att inte hela dagen spenderas på jobbet. Och så blir jag piggare så klart, vilket är välbehövligt. Den här mörka snöfattiga vintern har varit pest för mitt humör. Då är jag ändå inte den känsliga typen så.

Haft en kanonhelg. Lördagen var bara lugn. God mat och slappade. Var ute med hunden i skogen och fick med mig kameran. Eftersom det faktiskt snöat lite tidigare i veckan var det ljust i skogen och solen lös mycket fint genom träden. Så pass ljust att även mitt dassiga objektiv lyckades släppa igenom några fina bilder. Ett par av dem blev jag riktigt nöjd med, tyvärr har jag inte kunnat fixa till dem eftersom mitt photoshop krånglar lite med mig (min dator är ett helt kapitel för sig...). Förhoppningsvis kommer jag kunna gå igenom bilderna ikväll. I så fall lägger jag ut dem i bloggen i morgon.

På söndagen tog vi en långpromenad med hunden i Tyresta nationalpark. Det är nog mitt favoritställe att promenera på... Den skogen är så otroligt maffig. Stora träd, tung och tjock mossa. Den känns som en riktig trollskog. Jag önskar jag hade haft kameran med mig då också.

Det finns gångvägar och stigar i alla varianter, alltifrån den breda välsandade barnvagnsslingan till längre vandringsstigar rätt ut i skogen. Vi gick längs med vattnet och såg spår efter bäver. Stooora träd som de bearbetat och jobbar på för att fälla. Rätt häftigt faktiskt. Loka tyckte det luktade mycket intressant just där... Vi var ute i 1 timme och 40 min och kände oss mycket nyttiga efter det!

På kvällen fick vi lugn och ro eftersom hunden låg utslagen i soffan och snarkade. Även katten var lugn efter att ha fått tokfnatt på balkongen. Passade på att plugga och fick en massa gjort. Satt i hela fem timmar och bara möljde igenom uppgift efter uppgift efter uppgift... Ser fram emot att den här kemikursen är klar. (Nu kom jag på att jag måste boka in ett laborationstillfälle också...)

Jag har fått en kommentar i min blogg idag. Det gör mig lite glad faktiskt. De finns tydligen de som läser. Fast mest skriver jag för min egen skull, det är nästan som en dagbok på något vis. Sen är det kul att gå tillbaka och läsa om vad som hänt. Nu har jag juförsig nästan bara sorgliga inlägg, men det blir väl kanske gladare framöver får man hoppas.

Jag undrar bara om man kan spara ner bloggen någonstans sen så den inte riskerar att försvinna ut i cyberrymden om säg... bloggsitens server skulle krascha eller nåt? (Inte vet jag hur det fungerar... men en gammal dagbok som står i hyllan försvinner i alla inte ut i tomma intet om någon råkar dra ut fel sladd).

Den senaste tiden har Loka varit hängig, sovit mycket och bara suckat och haft sig. Pannkakorna hon fick häromdagen tittade hon på i 0,5 sekund innan hon åt upp dem (inte slukade på nolltid alltså). Jag började misstänka att hon var sjuk. Tyckte hon var svullen över buken, hon kissade oftare och tvättade sig mycket där ”bak”.

Eftersom jag haft sådan otur med mina djur diktade min fantasifulla hjärna genast ihop worst case scenario – livmoderinflammation. Och en stängd sådan, så livmodern var full med var och redo att spricka i buken på henne. 90% av hundarna överlever en sån operation, då hela ”paketet” tas ut, vilket betydde att Loka givetvis skulle vara en av de där 10% som inte överlever... osv.

Och självklart händer detta när man är som fattigast... *suck* Men jag hittade i alla fall en veterinärklinik där man få ett så kallat djurvårdarkonto, dvs en kredit på avbetalning (via GE Moneybank).

Eftersom jag tidigare varit där i mer officiellt ärende när jag var volontär på katthemmet så visste jag också att det var ett bra ställe där man alltid blev trevligt bemött – så även idag. Trots att jag krånglade mycket med dem... 

Jag skulle ha ett urinprov med mig in. Sagt och gjort, ut i ottan med hunden och en liten tom creme fraiche-bytta.  

”Gå och kissa Loka... Gå och kissa...!”

 *sniff sniff* 

”Snälla söta Loka gå och kissa....? Kissa kissa kissa Loka...??” 

När hon så äntligen sätter sig är jag snabbt under med byttan, varpå hon genast reser på sig och blänger förolämpat. Fick i alla fall ihop lite och skyndade till pendeln. Som naturligtvis var försenad...

Lyckas hinna fram till veterinärkliniken (som för övrigt ligger vägg i vägg med min favoritrestaurang med det nu nerbrunna köket) bara 2 min försenad.

-”Har du ett urinprov med dig?”

-”Jajamen!” säger jag och plockar upp burken ur handväskan. Den nu tomma burken...

Får ge mig ut och försöka samla in mer, mitt i city med en lantlolla till hund. En stor gul skopa som jag lite diskret försökta skjuta in under hunden när hon satte sig. Jag fokuserade helt på hunden då jag inte ville se folket runt omkring som förmodligen tittade och undrade vad jag var för en knäppskalle... 

Kontentan av hela besöket är i alla fall att Loka förefaller vara fullt frisk. Veterinären kände igenom buken och allt kändes bra. Lyssnade på hjärtat, kollade analsäckarna, urinprovet var bra. Man tog även ett blodprov som de ska ringa mig i eftermiddag och berätta resultatet på.

En lättad Loka (och matte) dansade ut receptionen (veterinärer är otäcka...de gör en massa konstiga saker med en.) 

Kalaset slutade på 2400kr. Det kostar att vara nojjig... Men nu känns det rätt skönt ändå. Förhoppningsvis är blodproven också ok. De skulle även kolla sköldkörteln på henne. 

En eloge till Djurakuten på Kungstensgatan i Stockholm för ett mycket trevlig bemötande!

www.djurakuten.se

Idag är det Alla Hjärtans dag och jag hann inte ens ge M en extra puss i morse då jag var så upptagen med creme fraiche-burken... Ska nu klura ut ett sätt att kompensera för det.