...vore en förolämpning mot hönsen.

Loka är lite, tja, seg just nu. Jag börjar undra om det är dags för löp igen. Plötsligt vet hon inte längre vad "apport" betyder, är dövare än vanligt och totalt stenhårt fokuserad på mat, mat, mat och mera mat. Dessutom haltar hon. Jag trodde det berodde på en trasig klo men nu ser klon bra ut men haltandet fortsätter. Min olyckskorpshjärna kraxar direkt "förslitningsskador" och "benpålagringar". Hon har alltid gått mycket på bogarna och varit tung fram. Hon får ta det lugnt ett par dagar, jag vill se klon växa ut lite till och blir det ändå ingen förbättring så får vi åka till favoritveterinären Jerker.

Qito uppför sig helt strålande. Han har varit ruskigt jobbig som unghund men jag börjar undra om det har börjat vända nu? Han testar inte lika envetet längre, är mindre rymningsbenägen och verkar allmänt lite lugnare till sinnes. Som om hormonerna slutat svalla överväldigande.

Det är lite som att flyttstäda en lägenhet. När man är färdig är det så snyggt så man vill inte längre flytta. Har jag tagit mig igenom den tuffa biten så känns det trist att sluta nu.

Idag har varit en bra dag. En jättehärlig hundpromenad i strålande sol, en glad liten kille som satt i barnvagnen och hängde med vart hundarna sprang hela tiden. Jag tror han önskade att han redan kunde springa... Jag var lite tjaskig idag och tog med mig hundarnas frukost och kastade ut den över en halv äng. Loka gick förstås in i glufsglufsläge och vägrade gå därifrån förrän hon dammsugit hela ängen. Qito käkade det han skulle och skuttade sedan efter mig istället.

Jag har insett att en stor del av det som stressar mig är ekonomin. Så idag har jag köpt en trisslott. En dubbel. Det är dags att skrapa fram de där tre klövrarna nu. Wish me luck.