Helt otroligt men jag har för första gången i hela mitt eländiga liv pallrat mig ut och SPRUNGIT!? Fråga mig inte hur det gick till, jag måste ha fått nåt tokryck..!Bra gick det också. Mycket bättre än jag vågat tro. Men hunden var rar nog att bogsera mig den sista biten, med kopplet i munnen studsandes på bakbenen. Höll ögat bakåt hela tiden med en blick som tydligt sa: "kom igen nu'rå matte...! ÖKA...!"Åh så mina lår känns nu, en tydlig påminnelse om att jag lever. Vilket jag ju faktiskt gör.Nu känner jag mig riktigt duktig. Lagat mat har jag gjort också, storkok och flera matlådor. Ska nog skura muggen också... Lika bra att passa på nu när "rycket" härjar fritt.