Om jag inte har räknat helt galet så blev Qito 15v igår. Eller 16....? Jag har försökt ha en "fotosession" för att få lite fina bilder att skicka till uppfödaren som hon kan lägga ut på sin hemsida. Det gick sisådär....

Note 1. Fota svart hund i bra LJUS.

Note 2. Fota inte liten hund i profil direkt efter att han ätit...

Men det här blev bra iaf, jag tycker man ser hans personlighet ganska bra.

Just nå står ena örat rakt upp och det andra hänger lite på sniskan. Otroligt charmigt! Men visst ser man att han är en riktigt spjuver...?

Igår stod det kloklippning på schemat. Det har gått bra hittills och jag gjorde som vanligt att jag tog fram kloklipparkudden man sitter på, tången, tände lampor och la fram det godis som skulle behövas. Qito vet precis vad som gäller och sätter sig direkt på kudden och viftar förväntansfullt med svansen. Men den lilla skiten tyckte igår att han skulle få styra så han knyckte ALLT godis och sedan uppstod en riktig katt och råtta lek i hela huset då han kutade som en liten iller och tuggade frenetiskt samtidigt som han höll ett stadigt försprång framför mig som svärandes for efter och förbannade beslutet att skaffa en hund som är så liten och kvick att han är omöjlig  att fånga.... Ja, längst in under dubbelsängen låg han sen och smaskade sååå förnöjt!  

Jag erkänner, jag tappade tålamodet och förmänskligade honom lite när han väl kom fram och jag förklarade att "nu får du klorna klippta UTAN godis eftersom du ätit upp allt redan!" Jag misstänker att en bättre hundägare hade rykt på axlarna och klandrar sig själv, men då erkänner jag direkt. Jag är inte perfekt.

Så upp på kudden och inget fjanteri. Det var lite "skyll dig själv om det här inte är så roligt"-attityd, nu klipper vi. Och se på fan... Jag kunde klippa alla klorna, vissa flera gånger. Visst pep han lite men överlag accepterade han läget. Han insåg väl att matte inte var att tjafsa med just nu. Jobbigt läge för honom, nu vet jag ju att han kan...    

Jag klagade innan Qito att det inte skedde tillräckligt med hyss hemma. Jag fick som jag ville. Visst, ibland svär jag men mest skrattar jag och är så glad för mitt glädjepiller. När han kommer och vill rulla ihop sig i mitt knä smälter jag...

Någon som dock gör sig bra i mörkerfotografering är Chaplin. (Qitos favorit-retobjekt.)

Här är en liten filmsnutt jag tog på Loka och Qito ute i snön idag. Blev lite mörk, vet inte varför...