Det har varit ett par tuffa månader i vinter, av olika anledningar. Pga av detta har jag länge tvekat och undrat om jag verkligen klarar av att ha en aktiv jakthund som Billie ändå är. Jag har knappt orkat ta hand om mig själv och då har även hon blivit drabbad. Det gick så långt att jag bestämde mig för att omplacera henne och hittade ett bra hem hos en brukshundsinstruktör/jägare som lät mycket bra och trevligt på telefon. Men när det blev dags att träffas och ev. lämna över hunden på prov så kunde jag helt enkelt inte gå igenom med det. Efter ett mycket tankeväckande samtal med Billies uppfödare (all heder åt Eva) så bestämde jag mig för att behålla henne.Så nu har jag på nytt valt att bli med hund! Och det känns som en lättnad efter en lång tids tvivel. Idag känns det enbart positivt och jag har fått tillbaka intresset igen vilket känns jätteskönt.För att "fira" det hela har jag beställt en superfint halsband i rött älgskinn, ett rundsytt halvstryp, som jag gått och kikat på länge... Man skulle kunna säga att efter en lång och halvstrulig förlovning träs ringen på och vi sitter ihop i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Låter dramatiskt, men så känns det. De problem som dyker upp, för det gör de ju alltid, löser vi då.Hm, bröllopstårta...? Sökträningen idag gick jättebra! Backigt och stenigt skogsområde, sex utplacerade föremål. Jag måste införskaffa riktiga dummys dock, lisebergskaninen rymde för oss i skogen... Avlämnandet är något vi måste träna på, hon släpper gärna apporten lite för tidigt. Likaså måste visselåpip-signalerna befästas. Men åh så trött hon var efteråt. Skönt att se. Lite satt nog kvar efter långpromenaden igår också. Men nu får hon ta det lugnt resten av dagen, jag har massor att göra.