Har varit och hälsat på pappsen i helgen. Han fyller år nu på måndag och jag ville gratulera honom. Dessutom var det lite skönt att åka "hem" och få tänka på annat än det egna livet. Lite semester från verkligheten.

Och rena nostalgitrippen blev det... Tittade lite i gamla fotoalbum från när jag var liten. Kort från farmors gamla ställe mitt ute på landet där jag älskade att vara. Där fanns allt en liten skogstrollunge behövde...! Stora skogar att vandra i och lyssna på fåglar, spåra djur och njuta av tystnaden i. Ett enormt jordgubbsland som aldrig blev jordgubbstomt. (Jordgubbar smakar bäst solvarma direkt från plantan och odlade ekologiskt.) Rabarber som vi doppade i strösocker och gnagde på. Ett kakskåp som alltid var fyllt med olika sorters småkakor där det var fritt fram (efter maten). Och favoritstället... gamla stallet... Tyst, dammigt, dunkelt och fullt med gamla seldon och redskap. Det var nästan så man kunde känna lukten av de tunga arbetshästarna som farfar en gång haft där, höra dem tugga sitt hö, skrapa med hovarna i golvet. Där kunde jag strosa runt ensam, helt tysta och njuta av atmosfären.

För ca tre år sedan fick jag chansen att köpa min egen häst. Det var helt oplanerat och egentligen inte särskilt genomtänkt. Inte heller var det den typen av häst jag borde ha köpt. Men det var kärlek... En röd liten tunn häst med vita ben, en bred vit bläs över hela pannan och en underläpp som såg ut att vara doppad i grädde.

Han var en sjuårig travare som pga en senskada gjort sitt på travbanan och skulle gå till slakt. Han var inte ens inriden, bara lite sutten på och skrittad i skogen.

Prognosen var god, han skulle blir helt återställd med ett halvårs vila och lätt rehabilitering. Stallplats var lätt fixat, jag prutade ner priset från 8000 till 5000 och hyrde släp och anlitade chaufför.

När jag sedan stod där i "mitt" stall, med min häst som i sitt nya pyjamastäcke förnöjt stod och mumsade ljudligt på hösilaget medans jag hängde över boxdörren och bara... tittade. Det var lycka. Ren och skär lycka.

Att det sedan slutade olyckligt är en annan historia. Men det var det bästa jag hittills gjort i mitt liv, när jag tog mig an min fröding.

Rö