Ibland när man velar över ett beslut, så blir ibland beslutet fattat åt en. Och då tappar man kontrollen över sitt eget liv. Så känns det nu...
Mitt liv är på väg åt ett helt okänt håll och jag vet inte hur det gick till. Eller vart jag är på väg. Jag har tappat bäringen.

Det nya jobbet är kanon (Canon) men ändå inte i den riktning jag velat ta mig själv så att säga. Men om jag nu kan jobba på det här året, betala av det sista av mina gamla skulder, lägga upp en liten buffert och göra klart mina två projekt - körkort och färdigställa renoveringen av bostadsrätten... Så är jag fri att gå åt vilket jäkla håll jag vill sen.

Jag måste sätta mig ner ikväll och skriva en ny plan. För JAG vill bestämma över MITT liv.

(Och sen ska jag hålla mig till den...!!)

Idag skulle jag ha berättat för min brukare och hans pappa att jag har fått nytt jobb och kommer att sluta om två veckor. Men jag klarade inte av det... =/ Min brukare var så glad idag och jag ville inte göra honom ledsen. Han (vi) trivs så bra och han har gjort en hel del framsteg det senaste halvåret. Rutiner och vanor är viktiga för honom och han kommer att bli ledsen när jag går. Det har varit vi två nästan dagligen i ca 6 månader nu. Det känns lite trist. Jag har dåligt samvete för att jag "överger" honom, jag hade gärna fortsatt arbeta med honom om omständigheterna varit annorlunda. Det är härligt att se hans framsteg, att tillsammans med honom planera för vad han vill göra i framtiden, vilka nya grejer han vill testa på (golf, rida häst m.m) Man arbetar så positivt.Samtidigt längtar jag bort... *suck* Mycket! Slippa osäkra tider, nya regler varje månad och allt detta strul. Och brukarens pappa som just nu letar efter en stor brukshund och tycker det är praktiskt att jag jobbar där, jag som "kan hund"... Usch. Jag har nog med min egen.I morgon ska istället ge besked till min arbetsgivare som placerat mig hos den här brukaren. Han får informera dem så får jag ta snacket med den ledsna brukaren efteråt... Fegt kanske, men egentligen ändå korrekt väg att gå. Det är svårt nog att hålla det på ett ickepersonligt proffesionellt plan.Gu vad jag är chokladsugen... Men jag ska motstå suget. Har äntligen börjat se lite resultat av all träning och nu ska jag ro den här feta ekan i land.Tack och hej - leverpastej.

Ghost Rider, med Nicolas Cage, Sam Eliott m.fl Se den...! Jag säger inte att det är den bästa film jag sett, men höga betyg får den. Väldigt skön!En stilla reflektion över hur härligt det är att vara vuxen och bestämma själv över sitt liv. Ingen som lägger sig i mina beslut, ingen att anpassa sig efter, ingen annans regler att tvingas följa. Jag kan göra vad jag vill... Ibland glömmer dock bort att uppskatta det så som jag borde.Om folk inte tycker om mig eller står ut med mina djur, fuck it. Jag klarar mig så bra själv ändå så. Nu kan jag själv välja mitt eget umgänge och vilka härliga människor det finns?? Jag har liksom en ny familj av nära vänner som ställer upp för mig och som jag gärna ställer upp för. Pålitliga, sansade, roliga... Som accepterar mig precis som jag är. Det är lycka.

WIHOOOOO!!! Äntligen ringde dem, jag har väntat så länge på besked att jag nästan gett upp om jobbet, men jag FICK DET!!! :DÄntligen slut på den osäkra timanställningen, med min brukares pappa som bara ställer till jävelskap för mig, slarvar med papprena, tjafsar om schemat, baktalar mig och får mig att må så dåligt att det satt sig fysiskt på mig. En heltidsanställning med månadslön på ett större företag med opretentiös (stavn?) stämning och vettigt folk. Stabilitet. Avslappning. Spänning. Nervositet... Känslorna avlöser varandra.Visst kommer jag att sakna mitt ändå ganska flexibla schema och lediga dagar, det var länge sedan jag jobbade heltid sist.. Men det kommer att gå bra, så bra så...!! Och bara 25 min restid med direktbuss. Efter tre månaders annonsering så har jag nu nyligen hittat en skitbra dagmatte i samma kvarter där jag bor som kan ta henne iaf ett tag framöver. Saker och ting ordnar sig alltid!Ja hunden ja! Idag har vi spårat och hon tyckte det var så kul så hon bara flamsade ur totalt... *suck* Jag tror jag lägger spårande på hyllan ett tag till och fortsätter fokusera på apporteringen och att träna stadga och passivitet.I morse fick jag prova på akupunktur för första gången någonsin för att se om det skulle hjälpa min stela och onda rygg. Lite läbbigt var det när hon tog fram nålarna, inte för att jag är rädd för nålar direkt men ändå. Inte fanns det någon anledning att oroa sig dock för nålarna var så fina att de knappt kändes när hon satt i dem. Men vad konstigt det drog i musklerna när hon vred om dem... Helskumt. Och när jag legat där en stund så blev jag plötsligt så väldigt medveten om min mage och mina tarmrörelser..? Är det inte typiskt österländskt förresten att ens hälsa utgår ifrån magen? När jag nämnde det för sjukgymnasten så utropade hon iaf ett glatt: "Bra!". Så jag antar att det var som det skulle.Nu ska jag ladda lergrytan med rotfrukter och kyckling, äta bör man...!Ciao!

Tänk vilken skillnad en god natts sömn kan göra. Synd att vädergudarna inte var på min sida idag bara, var så sugen på en solig långpromenad och vad fick vi- tung blötsnö... =/Jag bor rätt trångt och nu när marken börjar torka upp (förhoppningsvis) så dras det med en hel del grus in. Eftersom vi bor på bara 35kvm så blir det till att rasta dammsugaren dagligen... Så jag sitter nu och klurar på om jag kan lära hunden att sparka/torka av tassarna på dörrmattan innan hon går in...? Vad tror ni? Det vore bra praktiskt.Det enda tillfällen jag sett henne krafsa på dock är när hon velat gräva upp något eller velat ha något som ligger under en filt eller liknande. Så om jag lägger in ett kommando när sådana tillfällen råkar hända så är det iaf en bra start. Ska nog också prova att lägga en korvsnutt eller ngt annat lockande under en gammal dörrmatta och se vad som händer. Men hur får man med baktassarna? Hon skulle behöva göra en sån där revir-doftmarkering som min förra hanhund brukade göra... *funderar* Jag får klura vidare på det.Lyckades äntligen pallra mig iväg till gymet igen. *klapp på axeln* Bra trist och tråkigt gym egentligen men jag försöker stänga av allt och fokusera på mig själv istället så man står ut. Det är ju bara någon timme då och då. Men jobbigt när spännisarna laddar maskinerna med så tunga viktskivor att lilla jag inte orkar lyfta ner dem...! Frustrerande och mycket pinsamt.

Jag önskar jag hade något vettigt att skriva för nu har jag verkligen lust att ösa ur mig en massa tankar som har malt runt i huvudet på mig hela dagen.Hur är man lycklig? Om man inte är van vid att vara det och alla problem man haft plötsligt börjar lösa sig och de mörka molnen börja skingras. Att vara lycklig är att gå och vänta på att man ska bli olycklig. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Gör det mindre ont om man förekommer ödet och gör sig själv olycklig i förtid? Det kommer ju ändå att hända, ingen är konstant lycklig (utan kemisk påverkan i alla fall).Jag borde ha varit iväg och tränat idag och bränt lite överskottsenergi. Den explosiva sorten. Slå på något, stampa lite i marken, svettas och göra armhävningar till dunkande musik på så hög volym att den slår ut alla tankar. Men när jag kliver utanför porten för att ta mig dit så är min cykel puts väck... Vem skulle vilja stjäla mina fula, rostiga, skramliga gamla cykel??Ingen visade det sig, jag hade bara råkat glömma den utanför jobbet och gått hem av gammal vintervana.

Efter de senaste dagarnas aktiviteter är Billie lite lagomt utslagen och gäspar nöjt. Då trivs matte... Pressen släpper och vi kan gå ut och promenera och bara njuta av att vara ute i det härligt, underbara, ljuvliga vädret...!Tog en timmes promenad i morse och bara lekte. Bille har fått hoppa upp på stenar och sitta, balansera på stockar och promenerat över bänkar. Hon tycker det är jättekul och hon är ju så smidig, fast ibland har hon lite väl bråttom...! Bra balansträning och ger en fin grund inför agilityn.Resten av dagen har vi bara tagit det lugnt.Jag undrar om man kan lära en hund att skrapa av tassarna på en dörrmatta innan man går in..? Jag tror jag ska testa med klickern och se om hon fattar. Tyvärr har jag ju aldrig sett henne krafsa ute så som min förra hanhund gjorde men man kanske kan locka fram den rörelsen iaf?

Idag blev det en ordentlig uppfräschning och vi gick en långpromenad och fokuserade träningen på just linjetag. Vi har ju fått besked om att fortsättningskursen i apportering startar den 1/4 så nu måste vi damma av de gamla kunskaperna så vi inte gör bort oss totalt på kursen sen! Och det behövdes... Inte var det mycket som fastnat där inte. Så vi börjar om från början med att jag visar henne var jag lägger apporten, vi går en bit, jag vänder mig om och sänder iväg henne. Arbetslusten är det iaf inget fel på! Snabbt går det. Jag jobbar också hårt med pipan nu för att försöka befästa pipsignalerna. Jag kommer att bryta ner träningen i smådelar och köra något varje dag inför kursen nu. Om jag kan få henne att förstå och gå stadigt på iaf grundmomenten så är jag nöjd. Finesserna kan vi fila på vid ett annat tillfälle, det är väl lite det kursen är till för också.Hon blev jättetrött efter den rundan och jag inser att hon inte är särskilt vältränad rent mentalt, det är jobbigt för henne att arbeta så fokuserat även om vi bröt upp det i kortare pass.