... och herrejäklar om Qito gjorde sig förtjänt av epitetet "den lilla inoljade grisen". Det var INTE populärt! Man skulle kunna tro att han kämpade för livet!

Min taktik har med de andra hundarna varit tålamod, envishet, vänta ut - klipp - belöna. Jag börjar tvivla på att det kommer att funka med den här. Jag ska testa igen lite senare idag och se om han reagerar lika illa då eller om det fick "landa" lite. Jag klippte klorna på Loka först och då var han med och skulle snoka, gärna mellan hennes tass och klotången, så rädsla handlar det inte om. Jag får hålla honom, hålla tassen men så fort tången kommer nära klon bryter helsikket ut.

Jag undrar om det kommer avdramatiseras om jag gör det här dagligen eller om det förvärras. Vägen till Qito går uppenbarligen genom magen så jag får väl rulla lite köttbullar och göra det till en vana att efter klipp kommer bulle.

Vissa hundar är ju så att man inte får hålla fast dem, som mammas Moki. Hon måste få sitta själv och ha möjlighet att dra undan tassen mellan varje kloklipp. Då har hon lite kontroll själv. Jag tror jag ska försöka testa något liknande på Qito, att han själv får samarbeta.

Han har ju så små klor, och de är svarta dessutom.... Vill verkligen att han ska ligga stilla.

Vi har kommit ett steg längre i rumsrenhetsträningen också. Qito har nu lärt sig bemästra altantrappat även nedför och det går i flygande fläng! När jag ser att det är dags lyfter jag numera inte upp honom utan säger "vi går ut och kissar" och går mot dörren. Han följer kvickt efter, Loka också! Förut ville han inte gå ner för trappan och kissade därför på altanen om han fick gå själv.