Jag vet inte hur jag tänkte när jag sa att målet för oktober var 40 000steg... Det blir ju skitlite per dag? Rekommenderad mängd är väl dessutom 10 000 steg per dag.

Nu är jag uppe i ca 49 300 steg. Slutmål är 160 000 steg vilket innebär att resten av månaden går jag 5000 steg varje vardag och 10 000 steg varje helgdag. Det är inte ett omöjligt mål.

En sån här välkomnande syn möts man nu av om man kommer hem till oss och hälsar på.

Jag gjorde den i helgen med en stomme av ett par videgrenar, blåbärsris och torkad ormbunke från skogen. Sen dekorerad med diverse löv, bär och ljung.

"Here lives two nuts!"

Blev som vanligt sugen på nåt sött efter lunchen och kakfatet på bottenvåningen hägrade med sina delicatobollar (6250 steg styck). Jag led alla helvetes kval när jag brottades med mitt feta samvete... MEN, jag får ju äta hälften...!

Så jag tog en kopp latte och en liten finsk pinne (och den smakar så gott) och som glasyren på kakan struntade jag i hissen och klättrade i trapporna istället. Kändes bra! Blev till och med lite flåsig efteråt. Vilket kanske kan ses som en smula pinsamt då jag sitter på våning 2...

Idag glömde jag stegräknaren hemma igen. Jag vet inte om jag ska strunta i att räkna med de "tomma" dagarna eller om jag törs lägga till 3000steg per vanlig dag? Det är minimumsteg jag kan ta för att ens ta mig igenom en dag så det kan knappast räknas som fusk... Vanligtvis går jag ju mer än så.

Idag såg jag dokumentären "Off the chain". Den finns också under mina länkar om du är intresserad. Den handlar om pitbulls och hundkamper i USA.

Kontrasten mellan pitbullen som en älskad familjemedlem och en härdad kamphund är ofattbar. Enligt dokumentären säger statistisken att för varje pitbull som får ett bra hem - avlivas 600st (i USA).

200 counties har förbjudit rasen, liksom american staffordshire bullterrier, men det har inte stoppat hundfighterna. Hundarna hålls i hemlighet, man experimenterar med egenvård hemma eftersom man inte vill ta hunden till en riktigt veterinär och de hundar som inte håller måttet i "the box" tas bort på det mest nonchalanta sätt. Med el, svält, kvävning...

Förbuden mot raserna har inte gjort stor skillnad. Istället har hundkamputövarna riktat intresset mot andra liknande raser, som Presa Canario.

Rasförbuden slår hårdast mot de som håller sina hundar som familjehundar, de omhändertas. Medans "kamphundarna" fortfarande hålls gömda i lagerlokaler och skogsområden.

Lösningen är inte att förbjuda raser, man kommer alltid att hitta nya eller blanda vilt och få fram en aggressiv hund med "rätt" behandling. Hårdare straff däremot. De som åker fast idag får i de flesta fall bara böter (om de ens kan fällas) ibland korta fängelsestraff.

Dokumentären innehåller en del obehagliga scener, men orkar du är den sevärd. Fördomarna mot s.k kamphundar måste stävjas. Det är inte automatiskt en farlig hund bara för att det är en pitbull, det är idioterna som håller i kedjorna och hetsar som rättmätigt borde bära skulden.

Joggingdebut igår. Gick ju skitbra! Blev inte ens andfådd. Eftersom jag köpte hem en megastor Marabou Amigo som jag gluffsade i mig i tv-soffan istället... Jag har blivit en mästare på att ignorera de där skam-å-skuldkänslorna som kommer efteråt. Borstar bort dem som mjällflingor på axeln. Brödsmulor på köksbänken. Kattsand i sängen. Typ.

Dock börjar mitt ena par (det ena paret av två, varav det andra är två nummer för stora) att sitta väl tajt. Jag har fått en liten putmage som glatt vinkar till alla när jag passerar. Att sluta äta snask helt är inte ett rimligt mål för mig, det vet jag sedan tidigare och det är onödigt att sätta upp ett mål jag vet att jag inte kommer kunna nå. Om jag däremot nu bestämmer mig för att äta hälften av det jag vanligen goffar i mig... Så är det ett steg i rätt riktning och något jag kan klara av.

Och det här med joggingen, det lär inte funka heller. Jag vet hur jag är, det måste kännas enkelt att börja. Så därför återgår jag till min ursprungliga plan - stegräknaren. När jag har gått tillräckligt mycket och kommit igång i ordentligt vet jag att jag kommer att bli rastlös över det långsamma tempot och vilja springa istället. DÅ kör jag igång med joggingschemat. Vid det här laget har jag energi nog att pallra mig till F&S också.

Så, oktober ut. Bara hälften av godiset och gå 40 000 steg. (Jag är förnärvarande uppe i 6180 steg men då har jag bara haft räknaren på mig i 1,5 dag.)

Tills dess kommer jag kanske att vilja ha en bättre stegräknare som även kan hålla koll på löprundorna (aerobic steg). Det får bli min belöning om jag klarar ovan uppsatta mål.

På väg hem idag ska vi köpa grönsaker.

Jag surfar runt lite i jakt på inspiration och motivation. Tyvärr hittar jag sånt här också... Å andra sidan kanske det är bra att stirra sanningen rätt i vitögat? Dock är jag medveten om att vågen inte säger allt, för ärligt talat, jag ÄR en av de där som kan skylla (lite) på en kraftig benstomme. Därför ska jag ikväll mäta och skriva ner mina mått. Byst, midja, stuss och lår. Om en månad gör jag det igen och jämför.

Men ibland snubblar jag över små texter och bilder som får mig att känna mig hoppfull. Som den här:

Och min största bov i dramat är egentligen mina matvanor. Så jobbar jag i båda ändar borde resultatet bli märkbart ganska snabbt.

Men nästan gång sambon påstår att bedtimerumba är ett bra sätt att bränna kalorier (så att han får se mig i den där leopardbikinin han har tjötat om sedan förra sommaren) ska jag visa honom den här....:

...och åker och shoppar....

Jag gjorde en äppelkaka igår. Den blev perfekt.

Idag ville jag inte kliva upp ur sängen. Hade inte M varit där hade jag nog legat kvar under täcket fortfarande...

Det är tisdag. Långt kvar till helgen. Ikväll ska jag ut och jogga enligt mitt träningschema. En halvtimme.

En kollega tipsade mig om en sida på nätet där man kunde lägga upp träningsprogram, träningsdagbok m.m för sin löpträning. Jag har ett par gånger försökte börja springa och jag måste säga att när jag lyckats ta mig över tröskeln har det gått ganska bra. Dessvärre har jag varje gång börjat för hårt, satt för höga mål/blivit sjuk och gett upp. Men jag skulle väldigt gärna vilja bli en joggare och springa några rundor i veckan regelbundet. Jag märkte ju när jag gjorde det att jag blev så mycket piggare.

Jag gjorde testet på den där sidan, "vilket typ är du". Och resultatet blev så skrämmande mitt i prick att jag reggade mig direkt.

Häftigt, tänkte jag. Men sen då?

Ja tack!

Disciplin, mål/delmål och kunna se resultaten på svart och vitt. Det funkar för mig.

Det fanns färdiga träningsplaner för "min typ". Första planen såg lovande ut. Så nu har jag lagt in det i min träningsdagbok.

Mitt mål just nu: springa för att få mer energi.

Start på måndag:

Utmaningen med stegräknaren står kvar. Jag måste ändå ut och gå med hunden. Vill mäta en månad och se hur mycket jag rör mig. Vet inte än om jag ska räkna med löpningen i det. Ska klura, vi får se.

Viktigt. Jag måste försöka undvika att göra för stor grej av det hela. Och bara göra det istället. Det går ju fort.

OCH. Lyckas jag följa det här programmet (6 veckor långt) och känner att jag vill fortsätta - då går jag till löplabbet och köper ett par riktigt bra utprovade skor.

Det är jag det. Jag är överförtjust i min nya personliga almanacka som jag beställde i slutet på augusti. Jag klottrar i den varje dag, listor, kurvor, träningsresultat (*host*) m.m Nu har jag stenkoll på allt.

Månadens mål är:

•  Inga sjukdagar
• Jobba över lite för att ta igen sena ankomster på sistone
• Söka de där två kurserna jag vill gå på SLU till våren (distans, halvfart).
• Min utmaning: gå 40 000 steg. 

Jag måste bara komma ihåg att haka på mig stegräknaren innan jag går hemifrån. Funderar på att köpa en egen, jag lånar sambons lilla pryl nu, men jag är inte nöjd med den. Jag tror den visar fel. Vill gärna ha en som räknar distans också.

Hittade en intressant sida när jag sökte på stegräknare. En delicatoboll kostar 6250 steg.... Hjälp. Det ska jag försöka komma ihåg nästa gång jag tar en tripp till kakfatet bredvid kaffemaskinen på jobbet.

Den här stegräknaren har jag kikat på, men jag undrar om den inte har onödigt många funktioner.