Man har slopat praktikkravet för att komma in på djursjukvårdarutbildningen. Vilket gör att jag nu är mycket intresserad... Men det är i Skara, tre år (förlängt iom praktikborttagandet). Ganska långt bort alltså. Hade jag varit singel hade det nog inte varit nåt problem, men nu har jag sambo. Jag vet inte hur han ställer sig till det och jag har inte riktigt vågat ta upp det än. Men har hintat lite nu och ska försöka få till ett samtal om det ikväll.

På SLU i skara har de också etologi-och djurskyddsutbildningen som jag kikat på. Om jag börjar plugga där har jag möjlighet att få känna på båda, och känner jag ändå att jag vill "mer" så kan jag kanske gå vidare och fortsätta med husdjursagronomutbildningen ändå. Jag ska ringa deras syokonsultenter och ta reda på om det går att göra så, om basen är så pass gemensam. Agronomutbildningen, som jag först tänkt gå, finns i Uppsala. Där finns också husdjursvetenskapsutbildningen men den tycker jag känns för "vag" för att den ska vara riktigt intressant.

Jag har också sökt ett extrajobb. Det kan vara värt att jobba lite hund en period för att få ihop extrapengar så jag för gott kan betala av de sista skulderna, få ihop pengar till körkort och en buffert. Telemarketingjobb, verkar ok men har inte hört vad lönen är ännu. Några kvällar i veckan.

Har insett att jag måste ta kommando över mitt liv och sluta flyta med. Extrajobbet är första klivet dit. Hittills har jag skyllt på dålig ekonomi när jag skjutit upp högskoleansökningen. Och bristen på körkort. Men inte mer. Min ekonomi går idag ihop (tack vare hemekonomiverktyget) och jag betalar av skulderna enligt plan och sparar både på sparkonto och till pension, men det går för långsamt. Jag behöver få det klart över vintern - till nästa sommar.

Men det är inte lätt att få den kicken just nu, nu när jag för första gången har en annan människa jag verkligen vill ta hänsyn till. Det gör mig orolig. Jag vill inte behöva välja...

Loka bekymrar mig också. Arrangemangen vi har idag känns orättvist. Jag ser henne 10 min på morgonen sen lämnas hon över till dagmatte. Sen ser jag henne ett par timmar på kvällen för att vid läggdags stänga in mig i sovrummet. (Hon får inte vara där inne pga hennes kvalsterallergi.) Ska jag dessutom jobba extra så ser jag henne ännu mindre. Ett annat alternativ vore att omplacera henne, då skulle mina utgifter dessutom minska med 3000kr/mån. Men jag vet inte om jag har hjärta till det, eller om sambon har det. Eller om någon vill ha en knasig golden med allergi. Jag skulle i så fall bara släppa henne till det bästa jag kan hitta. Nån som har TID för henne, som skämmer bort henne och som gärna har annan/andra hundar. 

Ja. Tankarna mal....

Sambons syster ska ut på långresa. Åtta månader i Thailand, Australien, Fijiöarna, Nya Zeeland och USA. Jösses... Jag skulle också gärna åka till de ställena men jag skulle nog tycka det var jobbigt att vara borta så länge. Jag är lite hembunden av mig.

Hon har en blogg: bortamedwinden som det ska bli intressant att följa. På söndag bär det av och vi var förbi igår och önskade lycklig resa. Lämnade över ett litet förstahjälpen-kit med insektsmedel och skoskavsplåster m.m Hoppas det inte kommer till användning alltför mycket.