Idag bestämde jag mig. Jag ville åka och titta på den hund som Billies uppfödare erbjudit mig efter de tråkiga nyheterna om Billies dåliga höfter och armbågar.

Om jag skulle överväga att ta henne ville jag ju så klart veta vad det var för något. Så pappas särbo och jag åkte ut och vi tog med oss hundarna.

Väl framme möttes vi av en välkomstkör vackert framfört av en grupp färgglada retrievers. Billie och Bruno fick vänta i bilen medans vi gick in och drack lite kaffe och pratade. Direkt i dörren mötte vi Loka. Smal, röd och med stora milda ögon. Hon reste sig på bakbenen och tittade mig rätt i ansiktet som för att säga "hej". Inte påträngande och väldigt försiktigt. Jag är ju van vid Billies bulldozermanövrar och blev väldigt imponerad redan där. Vi satte oss vid bordet och fick även hälsa på Billies kullsyster Connie. Det var kul att se, de är inte så lika varandra rent fysiskt tyckte jag, men till sättet... Lika busiga och lite "sladdbarnsattityd". Jag hoppas Connies höfter och armbågar är fina.

Loka satt bredvid, lade huvudet i knät och ville väldigt gärna bli klappad. När hon fått nog gick hon och lade sig på sin kudde i hörnet. Med tomma kaffekoppar bestämde vi att vi tar en liten promenad så vi plockade ut Billie och Bruno ur bilen och gick iväg. Jag fick ta båda flickorna i koppel och det kändes BRA...!

Bredvid Loka såg Billie både fet och lurvig ut...!? Fast det är hon inte, hullet är bra på henne. Men Loka är lite tunn och har inte så mycket päls då hon fått valpar nyligen.

Vi gick upp en bit i skogen och släppte hundarna. Loka sprang graciöst omkring, Billie försökte haka på och Bruno hade inte en suck att hänga med!

Men han gjorde ett tappert försök och alla hundarna trivdes tillsammans och hade kul.

Nog finns det potential där för den som vill köra agility... *host host*

Med två trötta hundar i bilen åkte vi sedan hem igen. Nu har jag fått något att fundera på och jag säga direkt nu att jag VILL HA HENNE...! Jag vill dock bara fundera ett par dagar så jag är säker på att jag inte gör något förhastat. Vi ska till veterinären med Billie på tisdag kväll för den "slutgiltiga domen" och den kvällen ska jag även bestämma mig om hur jag gör med Loka samt höra av mig till uppfödaren med besked.

Men jag har länge velat ha två hundar och om någon frågat hurdan den nya hunden skulle vara så är Loka väldigt väldigt nära det idealet. Jag hade väl ärligt talat inte trott att det skulle bli en till golden, men eftersom Loka inte är någon stjärna på apportering så behöver jag heller inte ha "dåligt samvete" för att jag tar en hund utan intentionen att använda den till dess framavlade syfte. Vilket annars känns lite som en plikt eller skyldighet tycker jag... Vill man inte apportera finns det så många andra hundraser som kanske passar en bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helloooo.... här är jag igen. Den här bloggen har alltid handlat om att dokumentera, peppa och hålla koll på utveckling av häst- och hundträning. Utan häst och hund så rann bloggen ut i sanden. Men nu är jag tillbaka!   Sen ett halvår är jag ...

Fortfarande hundlös men det är helt ok. Barnen blir allt större, kräver mindre passning och hänger nu glatt med på det mesta. Djurintresset som legat i dvala pga orkesbrist vaknar så sakteligen och när min facebooksida svämmade över av djurbilder k...

Idag är jag uppgiven och ledsen. Jag har igen fått kritik för att jag är "sur" (med fyra utropstecken). Ja, ärligt.... Ibland blir jag irriterad, rent av SUR, på folk som jag tycker beter sig dumt eller osmidigt. Det är ok att folk gör det, ingen är ...

Har nu varit helt hundlös i snart ett år och kan konstatera att jag för mitt liv inte förstår hur jag ORKADE... Mina dagar är fullspäckade som de är och min energi ransoneras hårt. Blotta tanken på att hålla en ung och aktiv hund samtidigt får mig at...

Det här är ett avsked av hundbloggen. Qito flyttade vid årsskiftet till just det perfekta nya hemmet som dök upp i elfte minuten. Både Loka och Qito trivs, mår bra och lever bättre liv i sina nya hem. Det här betyder att jag inte längre lever ett hun...