På kvällspromenaden igår så mötte vi grannen utanför dörren som har en golden/labbetik några månader yngre än Billie. Vi har egentligen aldrig umgåtts något konstigt nog men nu pratade vi lite och bestämde oss för att gå till rastgården och släppa hundarna så de fick busa lite. Båda flickorna var på och ivriga och så fort de kommit loss så rusade de så det sprätte i gräsmattan...! Runt, runt, runt... Och brottades. Och lekte stafett med pinnar. Hoppade runt på bakbenen och "boxades".

Det var jättehärligt att få se Billie busa med en jämlik kamrat, precis likadana till sättet! Min som är pommacfärgad och så kritvita Nikki. Efter en stund dök en kille upp med en söt korsning, en tik på 10 mån som hade tydliga inslag av setter, samt collie och schäfer. En underbar röd färg hade hon. Då tog leken ny fart och det var en fröjd att se dem tillsammans. Vit, guld och rött. "Fasiken, tänkte jag, nu saknas bara en mörk hund..." Och se, som frammanad av tanken stod vid grinden en svart labbetik av distingerad ålder. Trots detta var hon ändå en labbe och deltog glatt i leken.

Vid det här laget svor jag eder över att jag lämnat kameran hemma, jag hade faktiskt stått och tittat på den innan jag gick. Men jag trodde ju inte att det skulle bli mer än ett vanligt trist varv runt kvarteret, så varför släpa på den då... *suck*

Hädanefter ska den i alla fall med. Tänk om jag fått den samlingen och den leken på kort... (Istället blir det en intetsägande smiley.)