Jag är så stolt och nöjd över den lilla pirayan.  Inatt höll han sig hela natten igen och sov så duktigt. Sen vaknade han punktligt klockan 8 för en morgonpink och efter den blev det mysmorgon i sängen. Han somnade om under täcket bakom ryggen på mig och vaknade på kudden under min haka...? Roligt det där att han alltid ska ligga över halsen på mig. Det är en vovve med hög mysfaktor.

Dagens fokus har varit bitandet.... Geee vilka vassa små hullingar han har! Så idag har jag försökt få fram att det inte är ok att attackera och köra tänderna i fötterna på folk. Det är inte heller ok att bita folk i händena. Eller ja, bitas överhuvudtaget. Han är förvånandsvärt duktig faktiskt, han lyssnar på ett nej och slutar. Men minnet är inte så långt så det tar nog ett tag innan det sitter men jag har gott hopp!    Eventuella besökare rekommenderas tjocka sockor eller tofflor tillsvidare!

Idag hade vi en jobbig situation som nästan skrämde livet ur mig. Jag åker iväg till affären och när jag är borta ringer Matti och frågar om jag sett Chaplin senast. Han har smitit ut bakom ryggen på mig när jag varit ute och kissat valpen och var försvunnen... 16 år gammal perser mitt i snövädret och det började bli mörkt. Jag körde som en galning hem men då hade Matti hittat honom. Totalt intrasslad i en taggbuske... Den där pälsen alltså. Lättnaden var ofantligt. Herregud... Jag hade aldrig förlåtit mig själv om Chaplin inte kommit tillrätta. Det är fruktansvärt jobbigt att slarva eller råka ut för en olycka med sina egna djur, men det är banne mig ännu värre om det är någon annans djur. Speciellt Chaplin som är så viktig för Matti.

Idag har vi tagit en liten promenad i skogen alla tre. Qito skuttade på som en liten fet kanin i gräset och kämpade tappert med att hänga med i Lokas tempo, vilket gick si så där. Mellanåt fick han åka puppylift innanför min jacka för att inte ta ut sig och få upp värmen lite.

(Va faaaaaan riktiga hundar guppar inte runt i små bebisblåa filtar....! Sätt NER mig!")  

Loka passade förstås på att smita iväg på egna rundor medans jag brottades med, vad som kändes som, en liten inoljad gris innanför jackan.   

Igår (dag 4) hade vi en lugn dag. Nu har alla bitar fallit på plats och han hör hemma här. Första dagen var allt nytt och skulle undersökas. Dag 2 skulle Loka visa vart skåpet står (det blåa som man inte får skita i). Dag 3 hade Qito skrivit under avtalet om reglerna ("sniffa inte tanten i rumpan, bit inte i hennes öron och ge 17 i hennes mat") så då busades det järnet. Jag fick avbryta till och från då Loka kunde hålla på längre än en liten valp egentligen orkar. Men igår var det en lugn dag... Allt nytt var överstökat och någon form av vardag kunde börja infinna sig.

Igår blev jag tvungen att åka akut till landläkaren då min implantatskruv lossnade. Eftersom jag fortfarande inte lyckast hitta en valpvakt så blev jag tvungen att lämna hundarna ensamma hemma en stund. De fick vara i köket och jag valpsäkrade allt, men det kändes ändå inte helt bra att lämna dem. När jag kom hem möttes jag av två nyvakna hundar och en liten kissfläck på tidningen vid dörren. Så lättad att det gått bra! Vi ska sätta igång med mer strukturerad ensamhetsträning nu när han har bott in i sig. Det är än så länge inga problem alls att t.ex gå ner i tvättstugan eller på toa osv så jag tror det kommer att gå bra.

På vägen hem från tandis tog jag 3min och stannade till vid djuraffären där jag tidigare köpte Lokas barfmat och tog med mig lite revben från nöt hem och ett par märgben. De hade några småbitar av revbenen som passade Qito och det var kul att se hur förtjust han blev i det. Liten vilde... Men han fick bara tugga en kort stund, ville se hur magen skulle reagera och det gick bra. Om det är något jag tycker om att skämma bort mina hundar med så är det riktiga köttiga ben då och då. Bra för tänderna också.

Det här är ju dock inte bra på många sätt....   

Inatt var han duktig. Han pep lite vid fyra med då hängde jag huvudet över sängkanten och pratade lite med honom och då blev jag lugn och gick och la sig igen.

Vid åtta när klockan ringde vaknade han igen, då gick vi ut och han gjorde både nr 1 och nr 2. OCH, han har inte gjort på tidningen inatt! Jag har funderat på hur jag ska göra för han piper till om nätterna...

Strategi 1: ta ut honom så fort han piper oavsett tidpunkt, underlättar rumsrenhetsträningen men kan få honom att pipa mer/oftare för att få komma ut ur valphagen (Qito Houdini slipper gärna skaka galler.) Dessutom blir han pigg efter att ha varit ute och skulle då börja skaka på gallret igen och leva rövare.

Strategi 2: lugna honom när han piper men inte ta upp honom. Ger lugnare nätter men sätter kanske krokben för rumsrenheten om han måste göra på tidning om nätterna när han blir nödig.

Strategi 3: att ta upp honom i sängen och hålla koll på honom. Ta ut honom så fort han rör sig och sedan enkelt kunna somna om i sängen (för det gör han gärna även på morgonen, det är ju myyyysigt säg). Men den strategin ströks igår när han kissade på Mattis täcke...    ("Älskling, jag tvättade ditt täcke idag. Tyckte du förtjänade ett rent."   )

Jag valde strategi 2. Det får gå åt lite tidningar framöver.

Här är ett filmklipp på hundarna när de busar taget idag. Lite dåligt ljus men man ser i alla fall att en heelers ringa storlek lätt kompenserar med rejäl kaxighet!

Nu har kameran kommit fram och jag försöker så gott det går men det är inte lätt att h5nna 0ed,,, Det är 5nte 3ätt att b36gga 0ed en va3* s60 vandrar r4nt *å tangentb6rdet he33er VAD 17 HÄNDE N4???

Nå1a, b53der 5 a33a fa33,,,

G6d5sg-00a! Candy search!

Trötter.

Qito tog en promenad över min laptops tangentbord och "något" hände. Nu är det löst.

En länk till Qitos fotoalbum!

Det som jag började tro aldrig skulle bli av är nu verklighet. På söndag åker jag och hämtar hem min nya valp!!

Jag har ganska länge varit inställd på att det skulle bli en spansk vattenhund, faktum är att jag var helt bestämd på det! Men så började jag leta efter en kombi som hade plats för en golden, en perro och i framtiden även en barnvagn, och insåg att det såg snävt ut. Så av praktiska skäl såg jag mig om efter en mindre ras som ändå var kvick, framåt, lättlärd och robust och fastnade för lancashire heeler. Sen gick det undan!!!

Säg hej till nya stjärnan!

Här har vi firat lite Halloween men tyvärr var det inte en enda unge i kostym som kom och ringde på! Då vet vi iaf vart ribban ligger till lucia och påsk.  

En pumpa blev det i alla fall!

Det gick! Vi startade idag igen, för samma domare som sist (katastrofspåret ) och efter en trevande start (tyckte jag men inte domaren) kom vi iväg. Vi vinglade runt duktigt tyckte jag och jag tvivlade flera gånger på om det här verkligen är rätt väg...

Mitt i allt säger domaren: "ok du kan stannar här".

Shit tänkte jag, är vi så fel ute att han vill bryta spåret för oss....? Nej, det var dags för skott! Vi var FRAMME!!!!

Det är min tvekan som gör att Loka tvekar och börja fara runt. Han var vänlig nog att tipsa efteråt att jag ska släppa efter på linan. Hon är känslig nog att reagera direkt om jag håller igen och börjar då tro att det är ett tecken på att hon är fel ute.

Det här har man ju inte hört förut.... eller....  

Så nu är humöret uppe igen och nästa gång ska jag bara följa efter henne och våga tro på att fixar biffen.

Vi firar med wienerbröd och grisöra!

Tjo så kom dagen för första ÖKL-starten i viltspår och jag åkte glad i hågen ut mot Järfälla för att ta vårt första 1:a-pris. Trodde jag... *suck*

Frida startade först med sin dv.schnauzer och jag tänkte inte nåt på det. Vi väntade i närheten av hennes spårslut och Loka var lugn och jag tänkte positiva tankar. Så ser vi dem skymta i skogen där framme och skottet bränner av. Loka riktar fokus dit och stirrar intensivt. Jag mitt dumma nöt tyckte det var skitbra att hon inte reagerade negativt, hon är ju rädd för fyrverkerier så jag har varit lite bekymrad för skottet men det har gått bra på träning.

Så när det är vår tur att gå spår är Loka taggad som f..........n och ska fram! Kul tänkte jag, det här kommer att gå som en dans!

Vi gör ett skitsnyggt påsläpp, hon hittar starten och nosar djuuuupt på fläcken och sen bär det iväg! Ungefär två meter och sen far hon in i skogen och yrar runt. "Vinkel så tidigt....?" tänker jag och stannar. Domaren harklar sig efter en stund och pekar där han står: "du kan visa henne på spåret igen här, det går rakt framåt till björkarna där (not: ca 10m bort)". Pinsamt men jag kallar in och vi börjar om. Ser bra ut! I tre meter.... Sen yrar hon iväg igen.

FYRA gånger fick jag ta tillbaka henne på spåret och de där jäkla björkarna hägrade som en oas i öknen... Hon flängde runt med hög nos, noll fokus eller koncentration och verkade både dum och blåst. Jag skämdes, jag hade innan spåret skrytit med att hon gick så fint på träning...

Jag valde att avbryta. Vi kom ju ändå ingenstans!!

Nu i efterhand tror jag att hon reagerade med iver på skottet och helt enkelt började söka/leta efter klöven och sket i spåret. Hon hade ju sett att de höll på därborta så varför ta den långa vägen dig (spåret)...

Tidigare har vi alltid startat först, men nu fick hon både höra och se ett spårslut innan.

Ska ringa Lennart, vår instruktör och fråga om råd. Sen gör vi väl ett nytt försök. Om jag törs....

I morgon startar agilitykursen!

LK1 ligger på is just nu pga mitt bristande intresse.

Moki är här på besök över helgen. Idag har hon kalasat på märgben och sedan tog hon för sig av Lokas kvällsmat. Kräsna lilla Moki blev mätt på kål och morötter ikväll, utblandat med lite mald kalkon!

Hehe!

Idag är en dag att fira! Loka har i eftermiddag gått ett godkänt anlagsprov i viltspår och har med beröm tagit hem full pott (42 poäng) på en bra tid (13min) och det i mycket varmt väder! Ett diplom som ska upp på väggen fick vi med hem och en väldigt trött hund.

Spåret kändes väldigt långt och hon gjorde mig nervös genom att gå med hög nos, vilket vanligen betyder att hon tappat spåret och vädrar. Jag höll emot lite för att fråga "är du säker...?" och hon svarade genom att dra mig vidare "ja, jag är säker!". Så jag följde min hund och visst hittade vi fram till skanken.

Nu väntar öppenklassen, tre förstapris där och min lilla skit är Champion!

Min första officiella merit på hund tog vi idag. Bitterljuvt då jag inte kan låta bli att tänka tillbaka på alla mina drömmar, ansträngningar och förhoppningar jag hade på Remus och Billie som båda var mina tävlingshundar. Idag har Loka visat att hon också kan (mer än att ligga nedanför soffan och fisa).

Våra fantastiska instruktörer har dessutom glatt sagt att de hjälper mig med apporteringen. Jag vill ju så gärna gå ett jaktprov...

Så....:

DUKTIG HUND!!!!!