I morse hörde jag matte röra på sig tidigt, jättetidigt. Mycket tidigare än vanligt. Jag är bara 7 mån men både jag och min bitch vet vad det betyder. Vi ska till stan!! Så vi sitter och piper vid dörren, äter frukost jättesnabbt och skyndar ut till bilen. Det är en rastlös resa, svårt att sitta still när man vet vart man ska och längtar dit.

När vi äntligen kommer fram måste jag få tömma blåsan först, det är jättehäftigt att göra det inne i stan för det river så fräckt om klorna när jag sprätter på asfalt och stenplattor! Matte tittar alltid bort när jag och my girl pinker på trottoaren, jag fattar inte varför... Funkar fint och det finns så otroligt mycket att sniffa på! Det är nästan så jag glömmer bort vart vi ska. Speciellt nu när min brud sprider en massa doftsignaler som jag av någon anledning känner ett starkt behov av att dölja eller markera.

Äntligen inne så är det en massa människor jag måste morsa på så jag rymmer från matte och kutar ner i korridoren. Det här nya stället är schysst, det är glasdörrar överallt så jag ser direkt vart favoriterna sitter och slipper slösa tid på att kolla igenom tomma rum. När lunchdofterna börjar sprida sig så rymmer jag igen, sprintar ner för trappan och tar ett stålmannenskutt över soffan och landar på alla fyra MITT bland matlådorna! Himmelriket.....! Och alla tittar på och pratar med mig! Toppengrej!

Tyvärr måste jag tillbaka till mattes rum men jag har en filt och nåt gott att tugga på så det är väl ok, men jobbigt att se alla roliga människor passera utanför. Så fort jag blir distraherad så knycker Stora Röda mitt snask... wtf...?!? Men jag är inte den så jag tar sikte på hennes mungipar, greppar snasket och drar tills hon ger sig. Eller tills matte säger åt henne att släppa...

Efter en stund ska i ut och uppdatera pinkfläckarna ute, många andra har hunnit dit redan så det är bråda tider nu. Vi kryssar mellan bilar, jättelånga bilar som rasslar och går på spår, går längs vattnet där det ligger en massa båtar som luktar så intressant och idag såg vi till och med en häst som dansade fram på gatan. Den gillade jag, den lämnade godishögar efter sig! Magiska djur. Men matte tycker väl att jag behöver banta eller nåt för hon sa nej... Glädjedödare. Fast jag fick i alla fall diska matlådan. Fisk och ris, mmmmm!

Vid det här laget är jag faktiskt lite seg, så en lång tupplur sitter fint. Tassarna i vädret, filten välbäddad... *Zzzzz Zzzzzz Zzzz*

Hux flux är det dags att åka hem igen. Dagen gick alldeles för fort!!

Förra helgen åkte mormor och jag till Järbo med Qito för att ställa ut på lilla rasspecialen. Jag hade förhoppningar förstås efter senaste succén men försökte hålla förväntningarna låga. Han skötte sig inte lika bra i ringen denna gång men det var främst mitt fel. Vi startade som nr 3 och jag hann inte riktigt varva ner honom innan och var själv lite disträ och splittrad, men vi gjorde inte direkt bort oss heller. Stå stilla var han dock inte så sugen på. Trots det fick vi strålande kritik, blev bästa hanvalp med hederspris! Vilket kanske låter fancy om man inte vet om att det bara var två hanvalpar i klassen. Qito ställdes mot sin kullbror som också fick hederspris och skötte sig jättefint i ringen. 

Det var himla kul att få se hans bror. Jag konstaterade att brorsorna delat 50/50 rakt av i genpoolen för de var inte det minsta lika varandra. Helt olika ansikten, päls, olika stora och även ganska olika till sättet. Jätteintressant! Eftersom brorsan är så lik morsan antar jag att Qito är lik farsan...?

Dagen fortsatte iaf och efter ett par timmars väntan på att bedömningen av "bästa valp" (som flyttades till slutet av dagen oturligt nog) så började ryggen värka, huvudet lade av  och även mormor började se vissen ut. Dessutom hade jag en tid att passa i Sala för att fira pappa (middag på Måns Ols) så uppfödare Maud var vänligt nog att behålla Qito och visa honom, så kunde jag hämta honom på väg hem till Stockholm på kvällen. Och tur var väl att det gick att lösa för lillskiten blev BIM valp!

Efter den upplevelsen ansåg han nog att han var redo att inträda vuxenlivet för bara någon dag efter började han att lyfta på benet, skvätta här och var ute och krafsa frenetiskt efter sig. Han ser så söt ut när han gör det.... Två äpplen hög, dödsallvarlig och kaxig som få.

Idag tog vi en långpromenad i maklig takt och övade på att strooosa... Ja du läste rätt. Enligt Qito ska promenader gå i samma takt som hackspetten sjunger i på julafton och varken Loka eller jag håller med om att det är särskilt trevligt.

Nu har jag fått hem nya bilen, aka "slagskeppet" eller "pansarvagnen" och jag är så sjukt nöjd. Den är helt underbar att köra. Som att glida fram på en smörklick. Hundarna gillar den också. Så nu letar jag bur eller annan lösning för att hålla dem säkert på plats, fast utrymme kvar för barnvagn.

Det är otroligt skönt att det äntligen börjar bli varmare igen! Igår for jag till BK:n och tog bara med mig Loka. Det blev vårdebut på agilitybanan och hon toknjöt av en ensamstund med matte och att få härja av sig. Allt fanns kvar i minnet, vi repeterade balanshindrena, slalom och sen blev det lite gymnastikhoppning på låga hinder i små korta kombinationer. Lite studs på rad (3st) och även lite svängar i 90 grader. Att kondisen inte är som den var i höstas blev tydligt. Både på vovve och matte! Fokus på denna vårens träning blir kontaktfält (vi ska gå temakurs nu i mars), att få till slalomet och sedan lite mer handling så att jag kan sända henne framåt och åt sidorna. Planerar för en tävlingsdebut denna sommar och inser att jag inte kommer att vara fullt så mobil då magen bara blir större och större och ryggen värker illa till och från. Så Loka kommer att få springa lite mer än mig.   

Qito har nu uppgraderats från valp till unghund och detta firades genom att stora vardagsrumsmattan rullades ut igen. Vi har en inoff. utställning inplanerad igen nu i slutet på månaden. Rasklubben, SLHK, har en för enbart heelers i Järbo den 26/3 och vi ska dit. Det ska bli jätteintressant att få ställa Qito mot andra heelers. Så fokus med honom ligger nu på ståträning samt att gå fot i löst koppel. Tills dess ska också en hopfällbar campingstol (bekväm!) införskaffas samt en utställningsbur i canvas så han har någonstans att vila mellan varven.

Med min nya kombi som jag snart får hem planerar jag en riktig hundsommar.

På det personliga planet är det också bra. Börjar se gravid ut istället för bara lite tjock och frossar nu i plysch, velour och rosetter utan att skämmas. Eller ja, nästan i alla falla.

Har dock blivit förkyld igen så försökter ta det lite lugnt. Muntrade upp mig själv genom att baka lite muffins, ananas med kokostopping.

  Tur man har lite sällskap när man är hemma så man inte blir sådär... tokig...

Här har det hänt lite av varje. Qito har börjat bli stor nu och på allvar tagit på sig uppgiften att vakta hus och hem. Oh boy vilket skällande....! Även på nätterna så fort det går förbi ett rådjur på tomten, vilket det gör rätt ofta.

Häromdagen fick hundarna följa med till jobbet igen. Nu har även Qito lärt sig rutinen, åka hemifrån tidigt = vi ska till jobbet! Wooooho! Båda hundarna struttar glatt fram längs odengatan och ser fram emot att komma till kontoret där de kan kuta runt och vara sociala bland kollegorna. Qito har fått börja åka på golvet nu på tåg och buss, det funkar, man kan ju sätta sig ovanpå Loka för stöd.   

Ny talang: spiraltrappor i sten! Går nu både uppför och nedför (med lite övertalning). Vill gärna bli buren som när han var liten men nu är han faktiskt stor nog att gå själv, så "ok då!". Och lyckan när han upptäcker att han KAN!! Då ska det kutas i 180 uppför och svansen går som en propeller. Ska bli riktigt roligt att testa honom i agility sen, det kommar nog han att gilla lika mycket som Loka. Ja gud Loka... Om bara snön kunde försvinna. Hon har så tråkigt nu. Med mina foglossningar blir det inte många långpromenader, vilket Qito inte verkar bry sig om men Loka saknar det. Längtar efter att få se henne fräsa av sig på agilityplanen.

Herregud vilken dag...

Den började egentlinge redan igår kväll då jag skrev tenta i företagsvetenskap mellan 18-21 på (fredag)kvällen. Hot, or not...

Lagom pigg i morse alltså och braaaa sugen på att stanna kvar i sängen. Men vi kom i alla fall iväg på den planerade utställningen i Sollentuna. Arrangerad av Cavaliersällskapet och inofficiell sådan. Bra mjukstart! Endast en Lancashire heeler anmäld så vi skulle ju få gå in i ringen ensamma vilket kändes som en bra början! Qito behärskar ännu inte fullt ut att gå få fint i slakt koppel.

Vi kommer dit, väntar, jag tittar, Qito har svårt att sitta still men kommer till ro och sen är det vår tur. Kliver in i ringen och Qito sköter sig jättebra!! Vi går runt, sen ska han upp på bordet och domaren (Jahn Stääv) kommer fram och hälsar och är jättetrevlig. "Vi skulle kunna stå här och kela hela dagen eller hur..." säger han till Qito som lagt huvudet i hans hand och halvblundar.

Ner på golvet igen, ut på linje och tillbaka och jag ställer upp Qito lite snyggt samtidigt som jag lyssnar med ena örat på vad domaren säger till ringsekreteraren. "Titta så snyggt han står! Rör sig jättebra. Fina öron"

Qito blev BIR och fick ett hederspris och vi gick vidare till gruppfinal. Kritiken vi fick var jättebra!

"Utm typ, fint huvud, fina öron, korr bett. Mkt bra skuldra rygg och kors. Bra benstomme. Välkroppad. Mkt goda rörelser. Trevligt temperament. Lovande valp"

Sen kom en nervös och lång väntan på gruppfinalen. Qito tog en tupplur i sin bur och hade det allmänt gott. Det var många som kom fram och tyckte att han var söt. Äntligen var det dags och vi ställde oss i storleksordning, dvs vi sist. 12 ekipage tror jag det var och fyra åkte ut efter första varvet. Efter andra varvet åkte fyra till ut. Vi var kvar... Ett varv till. (Qito fick pinna på för att hinna med de stora hundarna.)

Och en fjärde plats blev det!! Av en grupp på 80 hundar.

Vilken fin hund jag har.

Efteråt fick jag höra att den domaren vi hade tydligen har dömt lilla heelerspecialen tidigare och är bra på rasen. Det var en riktigt bonus att höra! Nu är jag sugen på att ställa ut på heeleruställningen i Järbo i mars, se hur Qito står sig bland rasfränder.

Lördagkväll ägnas åt vila och mera vila...

Hej alla!

Jag behöver lite hjälp.   

Vi har en uppgift i skolan (Företagsekonomi på SU) där vi just nu kikar på hur företag uppvisar  och presenterar socialt ansvar och hur detta uppfattas av konsumenterna (det vill säga ni).

Min arbetsgrupp har satt samman en liten enkät och vi hoppas på att få in många svar, så jag vore tacksam om just DU kände dig manad att lägga två minuter på den. Du är självklart anonym!

Tack på förhand!

Länk till enkäten.

Stort tack till alla er som fyllde i enkäten! På bara ett dygn fick in vi 53 svar vilket ger oss tillräckligt med material för att kunna slutföra uppgiften.

Igår kväll när jag skulle ta en dusch skulle Qito prompt följa med in. Ända in i duschen. För du ser... bland de oskyldiga vattenstrålarna gömmer sig ett monster... Och det monstret ska DÖ..!

Han försvarade tappert sin matte mot monstret under en spänningsfylld kvart och matte klassades som blåst då hon bara garvade åt faran.

Till slut drog sig monstret tillbaka och en mycket stolt och nöjd (och blöt) Qito travade kaxigt ut ur badrummet med fanan (svansen) i topp. Hjälten skämdes bort med en skön frottering efteråt och matte tackade för hjälpen.

Som om det inte räckte med duschäventyr så gjorde han en repris idag (men jag vet inte vilket monster han var ute efter) när han kröp in under stora Loka när hon satt och kissade.... Givetvis på lunchrasten. Jättemysigt att komma med en helt nedkissad hunt till kontoret. Men vad gör man.

Jo man dumpar ner valpen i tvätthon inne i städskrubben och tar ett par klickar handtvål (det var det eller alkogel) och skrubbar. Efter det knycker man en liten handduk som egentligen ska hänga på toaletterna och torkar det lilla blöta krypet. Sen! -> Går man gatlopp i korridoren mellan garvande kollegor medan det lilla krypet kutar i 180 fram och tillbaka i tvättäkta "jag-är-nyduschad-och-har-tuppjuck"-ryck och försöker föna sig torr i fartvindarna.

Efter det blev det i alla fall lugnt, han sov som en klubbad säl hela eftermiddagen.

Over and out.

Om jag inte har räknat helt galet så blev Qito 15v igår. Eller 16....? Jag har försökt ha en "fotosession" för att få lite fina bilder att skicka till uppfödaren som hon kan lägga ut på sin hemsida. Det gick sisådär....

Note 1. Fota svart hund i bra LJUS.

Note 2. Fota inte liten hund i profil direkt efter att han ätit...

Men det här blev bra iaf, jag tycker man ser hans personlighet ganska bra.

Just nå står ena örat rakt upp och det andra hänger lite på sniskan. Otroligt charmigt! Men visst ser man att han är en riktigt spjuver...?

Igår stod det kloklippning på schemat. Det har gått bra hittills och jag gjorde som vanligt att jag tog fram kloklipparkudden man sitter på, tången, tände lampor och la fram det godis som skulle behövas. Qito vet precis vad som gäller och sätter sig direkt på kudden och viftar förväntansfullt med svansen. Men den lilla skiten tyckte igår att han skulle få styra så han knyckte ALLT godis och sedan uppstod en riktig katt och råtta lek i hela huset då han kutade som en liten iller och tuggade frenetiskt samtidigt som han höll ett stadigt försprång framför mig som svärandes for efter och förbannade beslutet att skaffa en hund som är så liten och kvick att han är omöjlig  att fånga.... Ja, längst in under dubbelsängen låg han sen och smaskade sååå förnöjt!  

Jag erkänner, jag tappade tålamodet och förmänskligade honom lite när han väl kom fram och jag förklarade att "nu får du klorna klippta UTAN godis eftersom du ätit upp allt redan!" Jag misstänker att en bättre hundägare hade rykt på axlarna och klandrar sig själv, men då erkänner jag direkt. Jag är inte perfekt.

Så upp på kudden och inget fjanteri. Det var lite "skyll dig själv om det här inte är så roligt"-attityd, nu klipper vi. Och se på fan... Jag kunde klippa alla klorna, vissa flera gånger. Visst pep han lite men överlag accepterade han läget. Han insåg väl att matte inte var att tjafsa med just nu. Jobbigt läge för honom, nu vet jag ju att han kan...    

Jag klagade innan Qito att det inte skedde tillräckligt med hyss hemma. Jag fick som jag ville. Visst, ibland svär jag men mest skrattar jag och är så glad för mitt glädjepiller. När han kommer och vill rulla ihop sig i mitt knä smälter jag...

Någon som dock gör sig bra i mörkerfotografering är Chaplin. (Qitos favorit-retobjekt.)

Här är en liten filmsnutt jag tog på Loka och Qito ute i snön idag. Blev lite mörk, vet inte varför...