Förra helgen åkte mormor och jag till Järbo med Qito för att ställa ut på lilla rasspecialen. Jag hade förhoppningar förstås efter senaste succén men försökte hålla förväntningarna låga. Han skötte sig inte lika bra i ringen denna gång men det var främst mitt fel. Vi startade som nr 3 och jag hann inte riktigt varva ner honom innan och var själv lite disträ och splittrad, men vi gjorde inte direkt bort oss heller. Stå stilla var han dock inte så sugen på. Trots det fick vi strålande kritik, blev bästa hanvalp med hederspris! Vilket kanske låter fancy om man inte vet om att det bara var två hanvalpar i klassen. Qito ställdes mot sin kullbror som också fick hederspris och skötte sig jättefint i ringen. 

Det var himla kul att få se hans bror. Jag konstaterade att brorsorna delat 50/50 rakt av i genpoolen för de var inte det minsta lika varandra. Helt olika ansikten, päls, olika stora och även ganska olika till sättet. Jätteintressant! Eftersom brorsan är så lik morsan antar jag att Qito är lik farsan...?

Dagen fortsatte iaf och efter ett par timmars väntan på att bedömningen av "bästa valp" (som flyttades till slutet av dagen oturligt nog) så började ryggen värka, huvudet lade av  och även mormor började se vissen ut. Dessutom hade jag en tid att passa i Sala för att fira pappa (middag på Måns Ols) så uppfödare Maud var vänligt nog att behålla Qito och visa honom, så kunde jag hämta honom på väg hem till Stockholm på kvällen. Och tur var väl att det gick att lösa för lillskiten blev BIM valp!

Efter den upplevelsen ansåg han nog att han var redo att inträda vuxenlivet för bara någon dag efter började han att lyfta på benet, skvätta här och var ute och krafsa frenetiskt efter sig. Han ser så söt ut när han gör det.... Två äpplen hög, dödsallvarlig och kaxig som få.

Idag tog vi en långpromenad i maklig takt och övade på att strooosa... Ja du läste rätt. Enligt Qito ska promenader gå i samma takt som hackspetten sjunger i på julafton och varken Loka eller jag håller med om att det är särskilt trevligt.

Nu har jag fått hem nya bilen, aka "slagskeppet" eller "pansarvagnen" och jag är så sjukt nöjd. Den är helt underbar att köra. Som att glida fram på en smörklick. Hundarna gillar den också. Så nu letar jag bur eller annan lösning för att hålla dem säkert på plats, fast utrymme kvar för barnvagn.

 

"Kennelmamman" Maud

3 april 2011 10:38

Det var jätteroligt att ni var med i Järbo och han är bra härligt Qito! Kanske kom han på att han skulle bli vuxen när han hade fått umgås med sin mamma mitt i löpet för han tyckte att det var väldigt spännande men förstod inte riktigt vad det va.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helloooo.... här är jag igen. Den här bloggen har alltid handlat om att dokumentera, peppa och hålla koll på utveckling av häst- och hundträning. Utan häst och hund så rann bloggen ut i sanden. Men nu är jag tillbaka!   Sen ett halvår är jag ...

Fortfarande hundlös men det är helt ok. Barnen blir allt större, kräver mindre passning och hänger nu glatt med på det mesta. Djurintresset som legat i dvala pga orkesbrist vaknar så sakteligen och när min facebooksida svämmade över av djurbilder k...

Idag är jag uppgiven och ledsen. Jag har igen fått kritik för att jag är "sur" (med fyra utropstecken). Ja, ärligt.... Ibland blir jag irriterad, rent av SUR, på folk som jag tycker beter sig dumt eller osmidigt. Det är ok att folk gör det, ingen är ...

Har nu varit helt hundlös i snart ett år och kan konstatera att jag för mitt liv inte förstår hur jag ORKADE... Mina dagar är fullspäckade som de är och min energi ransoneras hårt. Blotta tanken på att hålla en ung och aktiv hund samtidigt får mig at...

Det här är ett avsked av hundbloggen. Qito flyttade vid årsskiftet till just det perfekta nya hemmet som dök upp i elfte minuten. Både Loka och Qito trivs, mår bra och lever bättre liv i sina nya hem. Det här betyder att jag inte längre lever ett hun...