Igår kväll när jag skulle ta en dusch skulle Qito prompt följa med in. Ända in i duschen. För du ser... bland de oskyldiga vattenstrålarna gömmer sig ett monster... Och det monstret ska DÖ..!

Han försvarade tappert sin matte mot monstret under en spänningsfylld kvart och matte klassades som blåst då hon bara garvade åt faran.

Till slut drog sig monstret tillbaka och en mycket stolt och nöjd (och blöt) Qito travade kaxigt ut ur badrummet med fanan (svansen) i topp. Hjälten skämdes bort med en skön frottering efteråt och matte tackade för hjälpen.

Som om det inte räckte med duschäventyr så gjorde han en repris idag (men jag vet inte vilket monster han var ute efter) när han kröp in under stora Loka när hon satt och kissade.... Givetvis på lunchrasten. Jättemysigt att komma med en helt nedkissad hunt till kontoret. Men vad gör man.

Jo man dumpar ner valpen i tvätthon inne i städskrubben och tar ett par klickar handtvål (det var det eller alkogel) och skrubbar. Efter det knycker man en liten handduk som egentligen ska hänga på toaletterna och torkar det lilla blöta krypet. Sen! -> Går man gatlopp i korridoren mellan garvande kollegor medan det lilla krypet kutar i 180 fram och tillbaka i tvättäkta "jag-är-nyduschad-och-har-tuppjuck"-ryck och försöker föna sig torr i fartvindarna.

Efter det blev det i alla fall lugnt, han sov som en klubbad säl hela eftermiddagen.

Over and out.

Om jag inte har räknat helt galet så blev Qito 15v igår. Eller 16....? Jag har försökt ha en "fotosession" för att få lite fina bilder att skicka till uppfödaren som hon kan lägga ut på sin hemsida. Det gick sisådär....

Note 1. Fota svart hund i bra LJUS.

Note 2. Fota inte liten hund i profil direkt efter att han ätit...

Men det här blev bra iaf, jag tycker man ser hans personlighet ganska bra.

Just nå står ena örat rakt upp och det andra hänger lite på sniskan. Otroligt charmigt! Men visst ser man att han är en riktigt spjuver...?

Igår stod det kloklippning på schemat. Det har gått bra hittills och jag gjorde som vanligt att jag tog fram kloklipparkudden man sitter på, tången, tände lampor och la fram det godis som skulle behövas. Qito vet precis vad som gäller och sätter sig direkt på kudden och viftar förväntansfullt med svansen. Men den lilla skiten tyckte igår att han skulle få styra så han knyckte ALLT godis och sedan uppstod en riktig katt och råtta lek i hela huset då han kutade som en liten iller och tuggade frenetiskt samtidigt som han höll ett stadigt försprång framför mig som svärandes for efter och förbannade beslutet att skaffa en hund som är så liten och kvick att han är omöjlig  att fånga.... Ja, längst in under dubbelsängen låg han sen och smaskade sååå förnöjt!  

Jag erkänner, jag tappade tålamodet och förmänskligade honom lite när han väl kom fram och jag förklarade att "nu får du klorna klippta UTAN godis eftersom du ätit upp allt redan!" Jag misstänker att en bättre hundägare hade rykt på axlarna och klandrar sig själv, men då erkänner jag direkt. Jag är inte perfekt.

Så upp på kudden och inget fjanteri. Det var lite "skyll dig själv om det här inte är så roligt"-attityd, nu klipper vi. Och se på fan... Jag kunde klippa alla klorna, vissa flera gånger. Visst pep han lite men överlag accepterade han läget. Han insåg väl att matte inte var att tjafsa med just nu. Jobbigt läge för honom, nu vet jag ju att han kan...    

Jag klagade innan Qito att det inte skedde tillräckligt med hyss hemma. Jag fick som jag ville. Visst, ibland svär jag men mest skrattar jag och är så glad för mitt glädjepiller. När han kommer och vill rulla ihop sig i mitt knä smälter jag...

Någon som dock gör sig bra i mörkerfotografering är Chaplin. (Qitos favorit-retobjekt.)

Här är en liten filmsnutt jag tog på Loka och Qito ute i snön idag. Blev lite mörk, vet inte varför...

Jag njuuuuter nu när kylan äntligen letat sig ned (upp?) till mer normala grader. Vi har haft endast ett par minusgrader här den senaste vecka vilket har inneburit snöbollskrig, mera bus ute och även riktiga promenader om än inte så långa. Båda hundarna kan nu röra sig ute utan att få ont i fossingar, jätteskönt!

Qito börjar bli stor och alltmera "hund". Han följer glatt med på promenader och pinnar på och ska vara först-först-först! Tokrycken om kvällarna är helt sanslösa. Hans öron ligger slickade mot nacken, mungiporna uppe vid öronfästena och ögonen står ut som om han var hög på något och ser rosa elefanter flyga förbi. Sen kutar han in och ut mellan vardagsrum och kök med ett perverst flås "HÄh HÄh HÄh HÄh...!". Vi andra bara sitter bredvid och tittar på, katterna tycker att han är gaaAAAaaalen och Loka viftar lite fint på svansen som om hon artigt håller med om att "joooo det där ser nog roligt ut". Tio minuter senare ligger han utslagen över en ryggstödskudde i soffan och snarkar högt.

Det är så roligt med valpar och unghundar!

Fast han har skrämt mig tre gånger nu på bara ett dygn.

1. Igår var han ute med Loka på gården och när jag ropar in dem så hör jag att Loka nyper till honom lite (inget konstigt med det, han kan faktiskt vara rätt dryg på henne) när de befinner sig bakom en buske så jag ser dem inte. Plötsligt börjar han tjuta som en siren och jag skyndar dit och då går han och ruskar på huvudet, skriker och ser allvarligt skadad ut. Riktigt läbbigt... Jag går dit och lyfter försiktigt upp honom (vet ju inte VART han gjort sig illa) för att ta in honom och det tar tre sekunder sen viftar svansen för fullt och han vill inget annat än att slicka mig i ansiktet. Går fem trappsteg upp och sätter ner honom för att se vad han gör och han tar sats och bara KUTAR in - i vanligt ordning. Han fick sig väl ett litet bett och tyckte lite synd om sig själv kanske...? Är iaf helt ok nu.        

2. Han hittar hela tiden nya saker att leka med, idag kom han bärandes på min (nya och dyra) mobiltelefon...

3. Sambon är ute och skottar fram bilarna på uppfarten medan jag fixar maten, vi har fått ännu mera snö. Han kommer in och hämtar något och två minuter senare inser jag att valpen måste ha smitit ut med honom. Skyndar ut för att hämta in honom och hör när jag kliver ut att sambon varvar bilen och försöker sladda upp ur snön.

"STOOOOOPP!! Valpen smet ut med dig!!!!"

"Ja, jag vet, han är här med mig."

"Phu...." (Säg nåt nästa gång...)

Annars rullar det på. Rumsrenheten står ganska still, händer inte så mycket just nu. Blir lite pölar inne då och då men det mesta hamnar ändå ute så jag är nöjd. Väntar på att han ska börja säga till när han vill ut, det myntet trillar nog ner snart och när det går det så blir det troligtvis en aha-upplevelse för honom. Så jag har tålamod och väntar. Han har fått en käck liten lampa i halsbandet så jag ser honom i mörkret ute. Det söta läderhalsband som han fick med sig från uppfödaren, med hans namn stämplat i och med nitar (!), börjar passa riktigt bra nu. Han har verkligen vuxit konstaterade jag idag när jag satte på det igen.

Han har börjat vakta också. Låter honom skälla till och sedan "tackar" jag för hjälpen och tycker att det räcker. Så han får vakta om han vill men det räcker om han säger till, sen tar vi över. Det verkar han nöjd med.

Idag har jag börjat mer med klickerträningen. Han är väldigt kvick i tanken och det här gillade han skarpt. Det märks att det är en snabb hund för han stormtrivs med en så exakt signal som klickern, det blir så tydligt när han gör rätt. Loka fick en omgång också, jag varvade hundarna och den som inte tränade fick vänta bredvid. De är som... natt och dag.

Fråga: bör jag ha två olika klickers till hundarna, blir det förvirrande för dem att ha samma ljud om den ena hör medan jag tränar den andra?

Jag måste erkänna att jag tycker det är roligare att träna med Qito och det var mycket därför jag skaffade honom. Men nu när jag har honom så märker jag att jag har sänkt kraven på Loka och kan låta henne vara den hon är så att träningen med henne går mer på hennes villkor. Den ton av frustration som tidigare smög sig in i träningen med henne är så gott som borta. Jag ser fram emot att börja med agilityn med henne igen. Med Qito blir det än så länge, utöver vardagslydnaden, små moment ur lydnaden.  Jag funderar dock på om jag ska köra tävlingslydnaden eller brukslydnaden, ska han få gå personspår också eller inte? Behöver prata med någon som kan mer om det där känner jag. Med Loka är det tävlingslydnaden och den ska vi damma av nu under vintern så blir det agility till våren igen.

Tänk vilken skillnad 15-20 minusgrader kan göra för min motivation....

(Gud vad jag saknar photoshop....Måste fixa.)

Idag har Qito fått sin vaccinationsspruta eftersom han blev 12v i fredags. Han gillade inte att veterinären skulle talla på hans läppar för att kolla tänderna men sprutan tog han som en hel karl! "Lagom dos av integritet!" tyckte veterinären som föreläste om rasen för mig när jag klev in.

Stolt matte blev man då rå....!

Allt såg bra ut, han tyckte hullet på Qito var ok, båda kulorna nere, pigg och glad hund som sedan tyckte Qito att han skulle få brotta ner en stoooor greyhound i receptionen efteråt. Han vet verkligen inte hur liten han är...? Dags att börja träna runt andra hundar tror jag!

Problemen med kloklippningen är nu ett minne blott. Han tigger om att få dem klippta, för då får man ju extra gott godis, och klorna ser nu normala ut. Idag fick jag dock se att det är dags att börja träna på tandvisning inför utställningskarriären.

Hans öron är på väg upp, jag ska försöka ta ett bra kort här snart. Han börjar se riktigt lustig ut! Och stor är han, 3.7kg vägde han idag. Nästan dubbel vikt på bara en månad. Definitivt inte fet, han är lite petig i maten så han är slank och fin utan att vara för tunn. Loka däremot börjar bli lite... trind igen då hon gärna slevar i sig Qitos rester.... Hrm.

Hur fotar man en (vaken) hund som aldrig är stilla..?

Man kastar upp honom i katt-trädet.

1. Båda vovvarna fick följa med till jobbet idag. Rutin för Loka, nyhet för Qito! Vi tog roslagsbanan in och promenerade en kvart till kontoret, tja Qito åkte innanför jackan en hel del förstås men kutade mellanåt glatt bredvid Loka. Bilar, lastbilar, bussar, fullt med folk, andra hundar... inget stoppar Qito!

Alla kollegorna blev störtförtjusta (förstås) och dagens vanligaste kommentarer var:

"Men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH så söt!! KRIMINELLT söt!!"

"Vad är det för ras nu igen...? Lanca....?"

Han hade fullt upp hela förmiddagen att charma folk och det var först efter lunch som han fick en lugnt stund och tog en tupplur.

Efter 17 tog vi tåget hem igen, trötta hundar snarkade hela vägen hem trots knökfullt tåg och en massa nyfikna människor.

2. Vi har nått ett breakthrough när det gäller kloklippningen! Vi har tränat några dagar nu på att sitta stilla och låta mig pilla på klorna, med och utan klotång. Det funkar om det ligger en godis framför och så fort han är lugn så släpper jag honom till snasket. Så... Idag! Idag kunde jag klippa två klor och han satt som ett ljus i mitt knä!!

Tack vare kycklingbiten framför nosen på honom förstås... Men när han förstått vad han får ut av det hela så stirrar han på godisen tills jag är klar och sen hoppar han på den. Vi slutade där när det gick så himla bra och tar siktet på två klor till i morgon. Det är en långsiktig träning och jag är mån om att lägga en god grund. Tanken är förstås att så småningom dra ner på godiset och belöna efteråt.

Today was a Good Day! Because of my Two Good Dogs!

Är det en hund på en hund....? Eller en hund med en egen fingerapa....?

Tiden går fort och det lilla pyret växer så det knakar! Nu har det hänt något också runt rumsrenheten. Han har inte behov av att gå ut lika ofta längre och gör istället större pölar. Jätteskönt att inte behöva passa så noga samtidigt blir det mer att torka vid de tillfällen jag missar. Jag har nu gett upp om alla mattor och rullat ihop dem... Det ser otroligt kalt ut hemma men vad sjutton trodde jag egentligen... *suck* Så nu när det bara är tomt golv och tidningspapper så går han på papperet (stället för på mattorna).

Kloklippningen är fortfarande en utmaning...

Så fort tången kommer fram så klättrar han upp i famnen på Matti och gömmer huvudet. Så jag kör med godismetoden nu, dvs jag mutar fett.... Förhoppningsvis ger det utdelning. Har pratat med andra heelerägare och tydligen är det ganska vanligt att dessa små individer inte gillar att bli fasthållna.

Igår köpte jag ett vintertäcke åt honom men det funkade inte alls. Hans korta framben kunde inte röra sig i det så han låg och rullade som en fet korv på köksgolvet. Jag tror jag måste skaffa mig en egen symaskin.

... och herrejäklar om Qito gjorde sig förtjänt av epitetet "den lilla inoljade grisen". Det var INTE populärt! Man skulle kunna tro att han kämpade för livet!

Min taktik har med de andra hundarna varit tålamod, envishet, vänta ut - klipp - belöna. Jag börjar tvivla på att det kommer att funka med den här. Jag ska testa igen lite senare idag och se om han reagerar lika illa då eller om det fick "landa" lite. Jag klippte klorna på Loka först och då var han med och skulle snoka, gärna mellan hennes tass och klotången, så rädsla handlar det inte om. Jag får hålla honom, hålla tassen men så fort tången kommer nära klon bryter helsikket ut.

Jag undrar om det kommer avdramatiseras om jag gör det här dagligen eller om det förvärras. Vägen till Qito går uppenbarligen genom magen så jag får väl rulla lite köttbullar och göra det till en vana att efter klipp kommer bulle.

Vissa hundar är ju så att man inte får hålla fast dem, som mammas Moki. Hon måste få sitta själv och ha möjlighet att dra undan tassen mellan varje kloklipp. Då har hon lite kontroll själv. Jag tror jag ska försöka testa något liknande på Qito, att han själv får samarbeta.

Han har ju så små klor, och de är svarta dessutom.... Vill verkligen att han ska ligga stilla.

Vi har kommit ett steg längre i rumsrenhetsträningen också. Qito har nu lärt sig bemästra altantrappat även nedför och det går i flygande fläng! När jag ser att det är dags lyfter jag numera inte upp honom utan säger "vi går ut och kissar" och går mot dörren. Han följer kvickt efter, Loka också! Förut ville han inte gå ner för trappan och kissade därför på altanen om han fick gå själv.