Eftersom min magkänsla säger mig att Lokas stelhet inte beror på något allvarligt/avgörande så är jag ganska avslappnad. Det betyder att jag vågar drömma och planera ändå, även om jag avvaktar med att anmäla oss till en agilitykurs.

Jag har funderat länge på att utbilda Loka till en besöks/terapi/rehabhund. Dock kostar utbildningen ca 5000-6000kr. Vilket är lite mycket för mig just nu. Men det vore en fin fjäder i hatten och en kul grej att göra sen. Hjälpa hundrädda komma över värsta rädslan, hälsa på äldre och låta dem nypa Loka i öronen m.m

Men, det jag skulle komma till. Nu vet jag vad nästa hund blir. Och jag är så glad och så ivrig och vill planera allt NU nu nu NU...! Men min kära sambo säger att jag är galen.

Inget nytt juförsig. Men jag har ju faktiskt mindre djur idag än vad jag hade när jag träffade honom. Så det så.

Till nästa sommar tror jag vore bra. Då är körkortet klart (hoppas jag), det finns råd (för det är en lite dyrare ras) och jag samlar ihop lite semester och fixar det praktiska.

Det jag ville ha var en hund som påminner om Loka, fast gärna lite mindre, lite lurvigare och lite tuffare/kvickare så jag kan träna lite mer med den än vad Loka tycker är roligt men inte vara någon superkrävande arbetsnarkoman som måste ut varje dag i ur och skur. Jag har länge tänkt att alla framtida djur ska bli av sådant slag som icke hårar! Och det gör inte den här. Inte heller kräver den någon pälsvård, något bad ibland bara och en komplett nedrakning 2ggr/om året. Även om man vill ställa ut.

Den älskar vatten, den apporterar gärna och man gör vattenprov ofta med den, dvs livräddning i vatten. Den är glad och pigg men säger också till om det står någon utanför dörren. Den är mycket allsidig och kan göra det mesta. Den är familjekär och har ingen direkt jaktinstinkt. Den är väldigt söt! Ca 40-50 cm hög. Robust och sund i kroppstypen. Ganska ovanlig i Sverige, förra året registrerades endast 159 hundar.

Nyfiken?

Nu har jag bokat in Loka hos en ortoped på ett större djursjukhus i nästa vecka. På onsdag ska vi dit.

Att vila har gjort Loka lite bättre, hon haltar inte lika tydligt längre. Men hon är fortfarande stel och går ojämnt. Andra verkar inte se det men jag är så van att analysera rörelser hos mina djur att jag (faktiskt) ser direkt när hon nickar till minsta lilla. Och även om det inte är något allvarligt så vill att jag en veterinär/ortoped bekräftar det innan jag tar henne till en hundmassör eller liknande. Mycket möjligt att hon bara har någon låsning i ryggen eller något.

Jag börjar misstänka att det sitter i skuldrorna, det skulle förklara både haltande, den låga halsen och stelheten.

Det är trist att de sparpengar man lyckas få ihop genast ska gå åt, men samtidigt är det ruskigt skönt att kunna boka en tid direkt åt sitt djur och slippa oroa sig för hur betalningen ska lösas.

Vi har tid kl:14.00 så jag ska se om jag kanske kan få jobba lite hemifrån den dagen eftersom det blir knivigt att åka fram och tillbaka.