Min lilla rara kisse Gusten kände nog igår kväll på sig att matte var lite risig. Under kvällsrastturen återkom han nämligen in med en liten present till mig.

Det tog en stund att se att det faktiskt var en harpalt han bar på... Död, fortfarande varm. Otroligt söt. Jag tog den ifrån honom och pratade lite med en kompis på msn om det. Hade precis skrivit till henne då att jag var lite glad att han kom in med en död harpalt istället för en levande som han har eller skulle leka med - vad hade jag gjort då...

Just då hör jag ett underligt skrikande från balkongen. Ja du kanske kan gissa vad det var...? Gusten med en livs levande harpalt som skrek och sprattlade där den hängde i nackskinnet i käften på katten.

Lätt panik.

Fick honom att släppa den och palten skuttade in under balkongsoffan. Lyckades stoppa in den i en transportlåda utan att skrämma den för mycket, den var redan rätt chockad. Sen fick lådan stå en stund på balkongen medans jag klurade ut vad jag skulle göra.

Jag har under natten haft lådan ute i en närliggande skogsdunge (och katterna instängda!) med luckan öppen. Bäddade med varm filt så han skulle klara ev. chock och strax ska jag gå ut och se hur det ser ut. Förhoppningsvis har ungen vågat sig ut under natten och med tur hittat sin "familj".

Jag som var sugen på att skaffa marsvin... Törs jag det med en sån mördarkatt hemma?? Harpalten var ungefär i storlek med ett fullvuxet marsvin nämligen.

UPPDATERING: Jag gick ut och tittade till lådan morgonen efter och den var tom och orörd. Så jag drar slutsatsen att harpaltis skuttade iväg under natten... =)