Ikväll har jag varit och "provridit" en häst. Jag skriver inom "kaninöron" för jag red väldigt lite. En liten kallblodstravare, anonymt brun, som matte sökte en medryttare till två dagar i veckan. Han fick mig att tänka på kallblodet Sole jag red förut, lika busig i blicken men jag tror något mildare i sinnet. Jag hoppas jag lyckades charma ägaren för jag vill väldigt gärna åka ut dit regelbundet och pyssla med goa hästen. Folket i stallet var jättetrevliga, flera ridbanor, stooooort ridhus, travbana, ridstigar och hela köret. Möjlighet att rida för instruktör. Rena guldgruvan! Och en söt liten trollehäst...

Efteråt kändes det så jäkla skönt att kunna ta bilen därifrån i mörkret och ställa upp att skjutsa en hästtjej hem. Jag minns inte hur många gånger jag stod själv i mörkret och väntade på bussen efter att ha varit ute i stallet en hel kväll och de gånger jag blev så tacksam för skjuts hem. Paying it forward kan man kalla det...

Nu hoppas jag att jag får komma ut dit igen, i så fall ska jag kosta på mig ett par nya ridbyxor. De gamla har jag... vuxit ur... *harkel*