Sitter på jobbet och borde arbeta men kan inte fokusera. Har sovit dåligt hela natten och har huvudvärk idag. Vill mest bara gräva ner mig under täcket, somna och vakna upp i en bättre värld.

Min dogwalker ska sluta, vilket innebär att jag sitter i skiten. Måste hitta någon som kan och vill ta över till ett rimligt pris. Båda hundarna börjar utveckla olater, med största sannolikhet pga understimulering. Billie har börjat halta med ena bakbenet, det släpar lite.

Eftersom jag har gått igenom allt det här med min första hund Remus och min häst Rö så vet jag inte om jag ORKAR igen. Att hela tiden leta efter tecken på smärta, obehag. Undra - är det idag jag måste fatta beslutet? Hur länge till kan jag ha henne kvar? Finns det något jag kan göra?

Osv osv... Den här gången vet jag ju dessutom redan från början att det bara kan sluta på ett sätt. Med de andra djuren fanns hoppet fortfarande kvar. Men Billie kommer bara att bli sämre. Och det finns inget man kan göra.

Eller jo, man kan stoppa i henne naturpreparat och gå på svindyrt hundsim regelbundet. Linda in henne i bomull och hoppas på det bästa. Det kanske man kan vinna lite tid på.

Är det egoistiskt av mig att säga att jag inte VILL göra allt detta...? Det är en investering jag vet att jag kommer att förlora stort på i slutändan. Och då är det inte ekonomi jag pratar om.

Jag är fullkomligt tokig i min hund och bara tanken på att ta bort henne gör att jag får tårar i ögonen och börjar hicka. Men är det värt att kämpa och må dåligt i kanske ett halvår till....

Bör ta henne till vet.Audell igen för bedömning men skäms för att säga att jag hoppas han dömer ut henne. Att det är kört... "Nu börjar vägen utför - dags att ta bort henne."

Sen måste jag erkänna att tanken på att ta bort Billie gör att jag mest känner för att ge upp hundlivet helt... Hur ska jag kunna titta på Loka efteråt och inte skämmas eller må dåligt....