Sitter på jobbet och borde arbeta men kan inte fokusera. Har sovit dåligt hela natten och har huvudvärk idag. Vill mest bara gräva ner mig under täcket, somna och vakna upp i en bättre värld.

Min dogwalker ska sluta, vilket innebär att jag sitter i skiten. Måste hitta någon som kan och vill ta över till ett rimligt pris. Båda hundarna börjar utveckla olater, med största sannolikhet pga understimulering. Billie har börjat halta med ena bakbenet, det släpar lite.

Eftersom jag har gått igenom allt det här med min första hund Remus och min häst Rö så vet jag inte om jag ORKAR igen. Att hela tiden leta efter tecken på smärta, obehag. Undra - är det idag jag måste fatta beslutet? Hur länge till kan jag ha henne kvar? Finns det något jag kan göra?

Osv osv... Den här gången vet jag ju dessutom redan från början att det bara kan sluta på ett sätt. Med de andra djuren fanns hoppet fortfarande kvar. Men Billie kommer bara att bli sämre. Och det finns inget man kan göra.

Eller jo, man kan stoppa i henne naturpreparat och gå på svindyrt hundsim regelbundet. Linda in henne i bomull och hoppas på det bästa. Det kanske man kan vinna lite tid på.

Är det egoistiskt av mig att säga att jag inte VILL göra allt detta...? Det är en investering jag vet att jag kommer att förlora stort på i slutändan. Och då är det inte ekonomi jag pratar om.

Jag är fullkomligt tokig i min hund och bara tanken på att ta bort henne gör att jag får tårar i ögonen och börjar hicka. Men är det värt att kämpa och må dåligt i kanske ett halvår till....

Bör ta henne till vet.Audell igen för bedömning men skäms för att säga att jag hoppas han dömer ut henne. Att det är kört... "Nu börjar vägen utför - dags att ta bort henne."

Sen måste jag erkänna att tanken på att ta bort Billie gör att jag mest känner för att ge upp hundlivet helt... Hur ska jag kunna titta på Loka efteråt och inte skämmas eller må dåligt....

 

Sophie

21 oktober 2007 17:17

Vet du... Någonstans så kände jag också så innan (och jag lovar att tiden efteråt var ett helevete) Men samtidigt så var det en lätnad också. Att min andra hund fick börja leva "normalt". Att vi kunde gå på promenader, leka osv. Alma var nästan 11 månader när jag för första gången släppte ihop henne med flera andra hundar och lät henne busa järnet. Så mycket hon hade missat i sitt liv som jag inte ens tänkt på...

http://sophielarsson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helloooo.... här är jag igen. Den här bloggen har alltid handlat om att dokumentera, peppa och hålla koll på utveckling av häst- och hundträning. Utan häst och hund så rann bloggen ut i sanden. Men nu är jag tillbaka!   Sen ett halvår är jag ...

Fortfarande hundlös men det är helt ok. Barnen blir allt större, kräver mindre passning och hänger nu glatt med på det mesta. Djurintresset som legat i dvala pga orkesbrist vaknar så sakteligen och när min facebooksida svämmade över av djurbilder k...

Idag är jag uppgiven och ledsen. Jag har igen fått kritik för att jag är "sur" (med fyra utropstecken). Ja, ärligt.... Ibland blir jag irriterad, rent av SUR, på folk som jag tycker beter sig dumt eller osmidigt. Det är ok att folk gör det, ingen är ...

Har nu varit helt hundlös i snart ett år och kan konstatera att jag för mitt liv inte förstår hur jag ORKADE... Mina dagar är fullspäckade som de är och min energi ransoneras hårt. Blotta tanken på att hålla en ung och aktiv hund samtidigt får mig at...

Det här är ett avsked av hundbloggen. Qito flyttade vid årsskiftet till just det perfekta nya hemmet som dök upp i elfte minuten. Både Loka och Qito trivs, mår bra och lever bättre liv i sina nya hem. Det här betyder att jag inte längre lever ett hun...