Jag har börjat lessna, igen, på mitt dåliga skick och har bestämt mig för att göra ett till försök på lchf. Jag vet inte varför jag finner en sån (falsk) tröst i att stoppa mig full med godis. Efteråt känns det ändå värre än innan, och det blir en ond cirkel. Samma med träningen, ju tyngre jag blir desto större motstånd att komma iväg till gymet. Jag har ridningen en gång i veckan och det ser jag i alla fall fram emot och är bra träning. Skulle behöva hitta ett till lika roligt alternativ. Eller rida oftare. Kanske finns det möjlighet till det när vi flyttat till andra sidan stan, jag har span på ett ställe med tinkerhästar som jag vill kolla upp.

Loka löper nu, närmar sig höglöpet, och är både blåst och döv för tillfället och har bara en sak i huvudet...    

Jag har världens bästa sambo. Mer generös och rar människa får man leta efter och på det dessutom söt, snäll, smart, rolig, sexig..